Du borde berättat åt mig.

Jag var och klippte mig häromdagen. Det är oftast en trevlig stund, utom de minuter jag alltid måste lägga på att försvara min yrkesgrupp.

Ni kan drillen: man kommer in, sätter sig, får en kopp kaffe med en liten Gille-småkaka... och så kommer det.

Frisören: Och vad jobbar du med, då? (stort leende)
Jag: (skruvar på mig) Jo, jag är översättare.
Frisören: Jahaaaaa! Översättare! Du vet att jag såg en sådan HEMSK översättning av en film igår...
Jag: (avbryter henne) Jo, men det var förmodligen ingen riktig översättare som hade gjort textningen. Du vet att textning av tv-program och filmer betalar så dåligt så att de oftast tar in studenter, och så tvingas de dessutom stressa igenom översättningen. Riktiga översättare skriver sällan fel. Vet du om att du läser översättningar hela tiden, men reagerar inte för att det känns som om texterna vore skrivna på svenska från början? Korrekta och bra översättningar. Miljontals ord. Ingen tackar oss någonsin för dem.
Frisören: Jahaaa... öh såg du Melodifestivalen?
Jag: Ja.

Om hon hade sagt det för att håna mig eller för att hon bara är allmänt näsvis som person hade jag inte brytt mig nämnvärt. Nu sa hon det som en allmän sanning. Det är det som känns så tungt.

Det är lite trist att tillhöra en yrkesgrupp som är så proffsig, så elegant, så petigt korrekt hela tiden och så ständigt behöva försvara den. Jag har svårt att tänka mig att advokater och läkare går igenom samma pina varje gång de träffar folk?

Ännu en spik i kistan för översättarskrået

Bilden kommer härifrån. Och ja, det är en sjuttonårig bloggerska som än en gång konstaterar att översättare bara är skräp.