Logiska språkloopar ställer till det

Vi ska få en ny asiatisk butik alldeles runt hörnet. Skyltfönstren är täckta med papper och de jobbar för fullt därinne. Vi vet inte riktigt vilken nationalitet ägarna har. Det blir lite slarvigt i vanlig ordning, en "asiatisk butik". Det är som om du skulle öppna en specialaffär för skandinaviska delikatesser (typ surströmming) i Burma, och folk skulle kalla dig för "den där amerikanen".

Nåväl.

Hen (ett gudomligt pronomen för övrigt) skrev i alla fall på dörren att snart så skulle det öppnas "en snabblivs" i lokalerna. Visst låter det fel? En livs, så heter det väl ändå inte? Faktum är att det är helt korrekt: "en livs" i betydelsen "en livsmedelsbutik" eller "en livsmedelsaffär", bara förkortat. Ingen hade ju kunnat veta att svenskar i gemen gör en slags logisk språkloop här och mycket, mycket hellre säger "ett livs", "ett snabblivs". Kanske går det att härleda till uttrycket "att få sig något till livs"? Att det är där det blir fel, även om "något" här inte alls ska påverkas av "livs"? Eller är det kanske för att vi säger "ett snabbköp" och vill ha lite konsekvens?

Som om svenska språket inte var svårt nog att lära sig ändå. Jag ska ringa SFI och säga åt dem att genast lägga till "Kända svenska språkloopar" i sin kursplan.

Bilden har vi lånat härifrån.