Det är måndag morgon, men lite av helgens paljetter häftar fortfarande kvar.
Som svensk är jag naturligtvis jättestolt och glad över Loreens seger i Eurovision Song Contest.
Och som språkmänniska satt jag i vanlig ordning och lyssnade uppmärksamt på vilka språk som talades, vad som sades och framför allt HUR det sades. Alla länder har nämligen sina små problem när de ska tala engelska, och ränderna verkar aldrig vilja gå ur.
Spanjorer, till exempel, har ett fint och lättförklarligt uttalsproblem. De säger nämligen mangrant "I come from E-spain". Inte så konstigt när Spanien heter España på spanska. De tycker säkert att resten av världen har missuppfattat vad landet ska heta egentligen. Det har vi nog också.
Svenskarnas främsta uttalsproblem är av en annan art: vi tenderar att säga "I come from Swiiii-den" med ordentligt och rekorderligt uttal av alla stavelser. Frågar man en engelsman hur hen skulle uttala "Sweden" låter det rätt annorlunda: den sista stavelsen hörs knappt.
Det känns ändå tryggt, på något sätt. På samma sätt som jag blir nationalistiskt stolt över Loreens ESC-vinst blir jag nationalistiskt beskyddande å alla svenskars vägnar: säg Swiii-den för all del. Det är faktiskt bara charmigt.
Bilden lånade jag från ett Facebook-inlägg från Delbert (tackar!), men den kommer ursprungligen härifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar