Icke-speciella sojabönor

Vissa lunchdiskussioner är bättre om man inte har.

Jag satt och käkade edamamebönor, och en kollega undrade lite försynt hur man uttalar "edamame". Ja, som edamamm, sa jag, och fortsatte att käka. Tills allt kändes fel i munnen. Om nu edamamebönor kommer från Japan är det väl inte rätt att uttala namnet på franska? Jag tog min tillflykt till Google som vanligt, och såg att engelsmännen uttalar det "edamamei". Sedan snubblade jag över följande sida med två olika uttal: edamamm och edamamei. Jaha. Förvirra mig bara.

Jag orkar inte ens leta efter det japanska uttalet. Risken är att de uttalar det på ett fullkomligt bisarrt sätt och att jag inte kan upprepa det i mitt svenska lagomlunchrum utan att få rykte om mig att vilja vara speciell. Det vill jag faktiskt inte ens vara. Jag mörkar. Jag fegar ur och uttalar det som "sojaböna" i stället. Eller tar med mig pannkakor till lunch i fortsättningen.

Sojabönor, vännen. Sojabönor.

Bilden snodde vi härfrån.