Jag snubblade på en blogg som handlar mycket om folketymologi, som jag har skrivit om tidigare. Eller jag snubblade inte alls. Jag satt och okynnessurfade och hamnade här alldeles med flit. Folketymologi, var det ja. Ni vet när man tar ord som man inte riktigt förstår och gör dem skönare och mer lättfattliga: Pastor Ami-skinka (pastramiskinka), undervisitet, knarkoman, coollugn, handburgare, skär-kötteri (charkuteri)... ja, ni fattar.
Per Ledin, som ligger bakom bloggen, kallar detta för "nattuttryck":
"Alltså att vi spontant omtolkar ord på ett sätt som ger mer mening samtidigt som det nya uttrycket låter ungefär som det gamla."
Läs till exempel om orden magdröm, snörpligt och fördödande och säg sedan om ni verkligen tycker att förlagorna mardröm, snöpligt och förödande är lika bra? Särskilt fördödande gillar jag. Tack snälla Per.
Jag har själv ett uttryck som kommer från min dotter. Det har inte det minsta med ovanstående att göra, men mammacentrisk som jag är klämmer jag in det ändå (och du kan aldrig hindra mig): finkräktare. Som en inkräktare, fast fin. Som om -kräktare var ett eget ordled. Jag älskar tanken.
 |
| Nej, Finkräktarna. Ni har stavat fel. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar