Om självbilden som kom på skam

Jag har större delen av mitt liv gått och trott att jag är en text- och  språknörd.

 

När jag gick i fjärde klass hade jag läst ut hela skolbiblioteket i min låg- och mellanstadieskola. En normal semestervecka i solstolen går det åt tre-fyra tjocka luntor för att fylla min lust att ta till mig text. Jag har skrivit artiklar både ideellt, på frilansbasis och som anställd. Jag har suttit i Svensk Linjes redaktion och korrekturläst tills ögonen blödde. Jag har satt en stolthet i att kunna hjälpa vänner och kollegor att få ett bättre flyt i en text. Jag har ofta varit gruppens ordpetare, vilket säkert varit tacksamt i vissa lägen och orsakat irritation i vissa.

 

Jag har därmed – med visst fog – trott att jag hade en (lätt nördig) spets i det svenska språket. Men oj, vad denna föreställning rasade då jag för ett par veckor sedan började arbeta på GLOBALscandinavia! Jag arbetar idag sida vid sida med riktiga fullblodsproffs inom språk och ordpeteri. Mina hobbyansatser till att vara språkvetare är ingenting gentemot mina översättarutbildade språkexperter till kollegor.

 
Jag, som är van vid att vara den som ”tvättar” andras texter, får istället snällt acceptera att det är de texter som jag har skrivit som blir sönderklottrade av röda ändringsmarkeringar. Jag, som trodde att jag var duktig på att hitta de rätta orden, ser mina texter dras ned till halva antalet ord, med bibehållet innehåll och mening.

På en utbildning om vårt nya CRM-system ställde en kollega frågan om ”x var ett resultat av y”. Blixtsnabbt replikerade en annan kollega att ”det är snarare en konsekvens”. Och så var diskussionen inne på exaktheten i ord istället för CRM-systemets tekniska okändhet…

 

Varje vecka har mina översättarkollegor ett ”ordmöte” där nyanserna i språket vid översättningar för specifika kunder diskuteras. Jag sitter inte med vid dessa möten (jag är ju blott marknadsansvarig och har inte mycket att tillföra), men jag brukar sitta med dörren öppen så att jag kan tjuvlyssna på diskussionerna. Den passion, exakthet och nyansrikedom som finns i dessa orddiskussioner är så härlig och imponerande att höra.

 

Och det är bara att inse – att som vanlig ”civil” ordnörd tro att man ens kan jämföra sig med proffs är bara fåfängt och dömt att misslyckas. Knäckande? Nej, inte det minsta. Snarare inspirerande och lärorikt. Så även om självbilden fått sig en törn har den mer än väl kompenserats med något annat – en dörr har öppnats till en ny, fascinerande och väldigt nyansrik värld!


 

 

 

 

/ GLOBALannat