söndag 19 augusti 2012

Angträkått




Året var 1998. Jag var inbjuden på grillkväll hos bekanta. Följande utspelade sig i köket:

"Ja de ska bli gott med lite ANGTRÄKÅTT!" utropade en grillglad herre. Vi var ensamma i köket och jag hade efter stor tvekan till nåds fått börja göra salladen. Angrätkått. Så säger man inte, tänkte jag och fortsatte att skiva tomater efter instruktionerna. Innan jag visste ordet av öppnades köksdörren och en annan, lika grillglad herre kom in. "Här ligger ju köttet!" skrek han (de skriker alltid). "ANGRTRÄKÅÅÅT!" Så säger man inte heller, suckade jag inombords, medan jag fick en tillrättavisning för persiljan som var skuren och inte klippt. En kvinnlig uppstickare pep in: "Ja män ANGTRÄKÅÅÅÅÅ säger man väl", och så var den tröttsamma diskussionen igång. 

Jag har 80 poäng i franska. Det är allmänt känt. Ingen kom på tanken att fråga mig. Jag tror inte att någon ville veta egentligen, bara få njuta av att just de förstod och kunde uttala entrecôte och smälla de andra i huvudet med just den unika kunskapen.

Jag kom att tänka på detta när jag semesterläste en mattidning hos frissan i veckan. Hur många inlånade matord som finns och som människor av kalibern ovan använder enbart för att briljera. 

Jag snodde med tidningen hem i vetenskapligt syfte och skrev ned ett axplock av sådana ord: Raita. Coleslaw. Chipotle. Pommes Allumettes. Chimichurri. Salsa (märk väl att ordet "salsa" betyder just "sås", så det är fel att säga "salsasås". Vilket inte har hindrat någon.). Cupcake med frosting.

Vad är det för fel på att säga MUFFINS istället? Med GLASYR? Varför måste man försöka klä upp sina trista, torra muffins och få dem att bli något annat? 

Det finns en sång om muffins. Jag varnar lite i förväg för att den innehåller svärord.

4 kommentarer:

  1. Ska man vara petig (vilket man kanske inte ska) så är ju inte koppkakor och muffins samma sak. Beredningen, och därmed konsistensens skiljer sig väsentligen åt.
    Margaretha
    som undviker
    båda delarna
    och som inte
    heller säger
    CD-skiva

    SvaraRadera
  2. Aha, intressant! Koppkakor, säger du. Ska bli kul att följa detta och se om "koppkakor" blir etablerat.
    Dessutom blir jag ju nyfiken på dessa bakverk. Du förstår, hittills har alla "cupcakes" jag har ätit påmint väldigt mycket om muffins i smak och konsistens. Jag får nog helt enkelt provbaka en sats bara för att vara säker!

    SvaraRadera
  3. Och du har helt rätt: CD-skiva är ett otyg :-)

    SvaraRadera
  4. Amerikansk bakverksterminologi är något för sig — ungefär som cricket, man måste vara inföding i fjärde led för att begripa det. Tänk bara på hur många olika namn de har på vad vi kallar sockerkaka, eller möjligtvis mjuk kaka.
    ”If you threw a cupcake against the wall, you would hear something of a "poof!" If you threw a muffin, you would hear a "thud!" ” har jag hört — du kan ju testa sedan du har provbakat.
    Men något förenklat kan man väl säga att koppkakor är gjorda av sockerkakssmet och muffins av… ja, vadå — muffinssmet. Det är skillnad i beredningen och i konsistensen på de olika bakverken.
    Den här länken, i synnerhet kommentarerna, ger en god förklaring. http://www.thekitchn.com/whats-the-difference-cupcake-v-113056
    Jag tror aldrig att ordet koppkaka kommer att bli etablerat. Svenskarna är alldeles för måna om att visa hur bra de är på engelska.

    Förresten är de engelskspråkiga inte bättre än vi när de säger ”rips matta rug” och ”limpa loaf”.
    Margaretha
    som med tanke på
    att hon inte gillar
    muffins, bloggat
    förvånansvärt ofta
    om sagda bakverk
    till exempel här:
    http://bastmattan.blogspot.se/2011/02/juveler-och-svampar.html
    och till och med
    lagt ut ett
    egenhändigt komponerat
    recept på
    studmuffins:
    http://itsalwaysteatime.blogspot.se/2009/02/afternoon-tea_26.html

    SvaraRadera