Kaffe med...

Nu är det slut på semester och sötebrödsdagar. I går morse stod jag där vid kaffemaskinen som vanligt och tänkte trycka på "Kaffe med vitt" av gammal vana. Den märkliga formuleringen stoppade mig, och sedan kunde jag inte tänka på något annat.

Vad i hela fridens namn är det de menar? Med "vitt"? Av slentrian har jag alltid tänkt att det var mjölkpulver, men i sådana fall skulle de väl skriva det? Jag kände starkt att jag var tvungen att gräva ned mig i detta "vitt" som ju är en sådan integrerad del av folks arbetsliv. Vitt håller på att bli en del av den svenska folksjälen, och då är det ju sjutton om man inte skulle veta vad det egentligen består av? Jag blev på snokhumör och googlade företagsnamnet i gammal fin tradition.

Jag fick reda på följande: företaget anmäldes till Livsmedelsverket 2008 för att de benämnde detta vita som "mjölk". Sedan skyltade de om så att det stod "vitt" överallt där det hade stått "mjölk" innan. Sedan gick jag in på företagets webbplats och lyckades klicka mig fram till en PDF-fil med innehållsförteckningen. Det visade sig att detta "vitt" i stort sett innehåller glukossirap (57,8%) och påminner mycket lite om hur man föreställer sig sinnebilden av ett glas iskall mjölk. Mycket få kossor är inblandade när man tillverkar vitt.

Sedan kontaktade jag min kollega Therese (det vetenskapliga sättet att gå tillväga på) och diskuterade det hela och vad man skulle kalla detta vita pulver som inte innehåller så värst mycket mjölk. Det är ju det intressanta: att hitta ett ord som är snyggare än "vitt", som inte vilseleder någon och som får plats på det mycket begränsade utrymmet på kaffeautomaten. Jag trodde att vi skulle lyckas, men trots innovativa lösningar som "guck" och "gegg" var vi tvungna att erkänna oss slagna. "Vitt" är den bästa benämningen på vad måndagströtta människor någonstans tror är mjölkpulver.

Kaffe med guck. Nej. Kaffe med gegg. Nej.

Den söta kaffebilden hittade vi här.