Det bästa av två världar

Att göra mer för samhället och samtidigt växa som företag, är det möjligt? Det är det inom ramarna för CSR. CSR står för Corporate Social Responsibility eller socialt ansvarstagande på svenska. Vi samarbetar med Malmö Företagsgrupper, Rosengård stadsdelsförvaltning, Näringslivskontoret och Malmö högskola, med stöd från Europeiska Socialfonden. Projektet går ut på att de företag som deltar ska fokusera på samhällsnytta och samtidigt gemensamt skapa tillväxt. Vi är18 företag som deltar i projektet och vi har under våren genomgått en analysfas. Nu startar de utbildningar och insatser som krävs för att vi ska lyckas nå vårt mål! 

Du kan läsa mer i den här pressreleasen.

Bilden lånade vi härifrån.

Välgörenhetsöversättningar

Ibland tar vi uppdrag som inte ger ett öre, men som i stället gör gott i hjärtat. Den här gången var det en kvinnojour som behövde få korta informationstexter översatta till fem olika språk. Vi tog oss självklart an uppgiften.

En som har varit med och hjälpt till den här gången är Hande Isik från IB Profilreklam. Tack så mycket för turkiskan, Hande! Skulle du också vilja hjälpa till? Om du har ett andraspråk som gärna är lite udda får du hemskt gärna höra av dig till oss. Då och då får vi lite udda förfrågningar, och vi vill så gärna kunna hjälpa.

Jo, vi vill ju inte vara smetiga. Bara hjälpa. Därav det bokstavliga hjärtat.

Bilden lånade vi här.

Nog är saken biff alltid

Det kanske verkar som om hela världen och hennes moster har blivit vegetarianer och veganer. Det är lätt att tro när det dyker upp vegetariska alternativ på lunchrestaurangerna och den lokala mataffären har alternativa proteinrika livsmedel som mjölk, pålägg, ost och glass av bland annat sojabönor, gluten, havre och ris. Men vi är inte så många ännu (jag är alltså inte bara översättare, utan även vegan). I Sverige är det färre än 4 % av alla som äter vegetarisk kost och det är inklusive personer som även äter fisk ibland. Och det är färre än 0,5 % som är veganer. Det är vi som äter av allt det andra som inte kommer från djurhållning (alltså inte något kött, några mejeriprodukter eller ägg). Att äta kött är alltså fortfarande en självklarhet för de allra flesta och ibland undrar jag hur det kommer sig. Det är naturligtvis till stor del ett arv från den tid då allt kött kom från djur som jagades och slaktades i trakten. Gamla traditioner som till och med har satt sina spår i hur vi uttrycker oss. Det är inte omöjligt att säga följande på svenska:

Nu är det kokta fläsket stekt! Sluta skrika som en stucken gris! För mig är det ju hugget som stucket men om vi inte tar ett beslut nu blir det varken hackat eller malet.

Hugget som stucket verkar visserligen komma från tyskan och handla om fäktning, och hackat eller malet handlar nog ursprungligen om att mala sädeslag men båda uttrycken ger associationer till slakt och köttberedning. Många är uttrycken som finns kvar från bondesamhället och de betyder nog mer för oss än vad vi tror. Vi saknar inte kon förrän båsen är tomt. Allting har en ände och vegankorven har två den med. Även om det idag är fler som tycker att den biff som saken är ska vara vegetarisk så fungerar uttrycket alldeles utmärkt som det är.  

Den här julskinkan är vegansk och kan inte rymma.

GLOBALAnna

Bilden har vi lånat härifrån.

Höstvisa

Nu när temperaturen sjunkit under 15 grader och hösten ligger i luften på allvar känner jag, i egenskap av GLOBALscandinavias mest sentimentala medarbetare (det är bara jag som med en tår i ögonvrån skickar rundmejl till kollegerna med mina finaste sommardikter), att det är min plikt att dela med mig av den finaste av hösttexter, nämligen Tove Janssons Höstvisa. Läs och njut – det är så förtvivlat vackert (nämnde jag att jag är lättrörd?)
GLOBALLina

Höstvisa

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mej att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång, förr’n skymningen blir blå
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.

Skynda dej älskade, skynda att älska…

Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.

Skynda dej älskade, skynda att älska
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Text: Tove Jansson
Musik: Erna Tauro

Den ensliga bilden hittade vi här.

Huset fullt

Efter många turer fram och tillbaka står det nu klart att GLOBALscandinavia ska flytta. Vi har helt enkelt växt ur våra lokaler. Just nu sitter det projektledare bakom  receptionsdisken och översättare här och var bakom dörrar. Det enda som räddar oss är att vi har ett antal översättare som är föräldralediga just nu. 

Ändå får jag känslan av att det här är lugnet före stormen. Vi flyttar inte långt – bara tvärs över gården – men ändå är det tusen grejer som behöver komma på plats. Häromdagen höll vår chef Lisa ett möte med "våra" frilansare som såg ut att gå bra (se bilden). Sedan är det bara att fixa resten! Vi kommer att rapportera om flyttens vedermödor och förhoppningsvis glädjeämnen. Nu börjas det!

Det är inte jag som är galen

Som ni säkert vet vid det här laget är jag gift med en skåning. Han har i alla år använt sig av ett uttryck som jag var övertygad om att han har hittat på själv: att örla omkring. Jag har alltså inte ens googlat det utan slött förpassat det till Hitte på-avdelningen av min hjärna. Där ligger redan ord som arslig, snytoman, skrubblig och duktifant. Det är ord jag och min man tar till när inga existerande ord duger. Jag kallar dem även för o-ord.

Häromdagen fick jag ett mail från en professor vid Lunds universitet. Jag kan inte uttrycka min förvåning när jag läste att hon ämnade örla omkring utanför en föreläsningssal. Det var som om någon hade sagt att jag var en duktifant för att jag hade lyckats med något svårt. Allmän kaos och förvirring, alltså. Arslig kortslutning i min skrubbliga hjärna.

Jag googlade örla omkring precis, och fick till min lättnad se att det inte är ett särskilt vanligt uttryck. De två översta träffarna kommer från "Glömda ord". Vissa träffar hävdar att det är ett helt skånskt uttryck. Bra. Då flyttar jag det från Hitte på till Skånska uttryck i mitt privata mappsystem. Duktifant stannar där det är.

Pellefant eller Duktifant?

Pet redan i koltåldern

Jag är inte bara översättare, jag är mamma också. Min vardag består av dagislämningar, prepositioner, meningsbyggnad, blöjbyten, kokt spaghetti under strumporna och stavningskontroller huller om buller.

Ett tydligt tecken på att man har små barn (om man nu skulle ha undgått att märka det på annat sätt) är förbannelsen att ständigt ha en barnvisa på hjärnan. Ett konstant imse-vimse-spindel-nynnande i huvudet, gärna dygnet runt. Och på motsvarande sätt är ett tydligt tecken på att man jobbar med språk att man inte kan låta bli att fastna i olika språkrelaterade bryderier, oavsett sammanhang. Ni fattar kanske vart jag vill komma. När jag häromkvällen låg och nynnande mig själv till sömns med Blinka lilla stjärna slog det mig plötsligt: Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar var du är.... – vänta nu, hur har den här översättningen kunnat slinka igenom? HUR jag undrar var du är? Det kan ju inte räknas som annat än en direktöversättning från engelskans how I wonder where you are, som väl ändå snarast borde motsvaras av SOM jag undrar var du är? Nu undrar jag hur många år det är lämpligt att vänta innan jag upplyser min son om felaktigheten? Eller bör jag nöja mig med en tyst bojkott av Blinka... ?

Nåväl, om ett par år kommer imse vimse spindlar och blinkande stjärnor troligen inte längre att vara en del av min vardag. Jag hoppas bara att jag inte innan dess tvingas upptäcka att imse är på väg uppför tråden med fel preposition eller att björnen sover björnen sover i sitt lugna bo när björnar kanske i själva verket sover i gryt. Eller nåt.

En till synes oskyldig stjärna

 

GLOBALLina

Icke-speciella sojabönor

Vissa lunchdiskussioner är bättre om man inte har.

Jag satt och käkade edamamebönor, och en kollega undrade lite försynt hur man uttalar "edamame". Ja, som edamamm, sa jag, och fortsatte att käka. Tills allt kändes fel i munnen. Om nu edamamebönor kommer från Japan är det väl inte rätt att uttala namnet på franska? Jag tog min tillflykt till Google som vanligt, och såg att engelsmännen uttalar det "edamamei". Sedan snubblade jag över följande sida med två olika uttal: edamamm och edamamei. Jaha. Förvirra mig bara.

Jag orkar inte ens leta efter det japanska uttalet. Risken är att de uttalar det på ett fullkomligt bisarrt sätt och att jag inte kan upprepa det i mitt svenska lagomlunchrum utan att få rykte om mig att vilja vara speciell. Det vill jag faktiskt inte ens vara. Jag mörkar. Jag fegar ur och uttalar det som "sojaböna" i stället. Eller tar med mig pannkakor till lunch i fortsättningen.

Sojabönor, vännen. Sojabönor.

Bilden snodde vi härfrån.

Ljugarbänkar

Sveriges vackraste landskap, Skåne, har många pärlor, och har man tid att ta en sidoväg kan man göra helt fantastiska upptäckter.

Som häromdagen under en biltur på Österlen. En avstickare till orten Brantevik ledde till denna överraskning, nämligen Sveriges längsta ljugarbänk!

Till alla ordentusiaster, är det någon som känner till etymologin bakom ordet ”ljugarbänk”? Kommer det från litteraturen?

 GLOBALElin

Henkatten

Vi blev med katt. Det är en kärlekshistoria som sträcker sig från den dagen då jag hittade henom under en bil, hungrig och argsint, till idag, när min man inte nändes dammsuga så länge hen sov på vår säng. Vi går som på äggskal.

Hela huset har engagerat sig i kissen nu. Dagligen träffar jag på grannar som ger mig en liten pusselbit till hens förflutna. Hen har inte haft ett lätt kattliv förstår jag, och det är väl det som gör det så svårt att grabba tag i henom och ta reda på en gång för alla om det är en hankatt eller en honkatt.

Vi var övertygade om att hen var en hon, men våra grannar är övertygade om motsatsen. Själv håller sig kissen på armlängds avstånd. Minsta ansats från mig att vända på henom, att peta undan svansen eller att smyga mig på henom bakifrån möts med misstänksamhet och klor. Det är inte en kisse som låter sig grabbas tag i. Och jag har ärligt talat bättre saker för mig än att sköta själva grabbandet. Som att blogga, till exempel. Om att jag inte nänns.

Förr eller senare när vi har arbetat upp lite tillit ska vi ta med henom till veterinären för en besiktning, och då får vi alldeles säkert veta. Veterinärer är bättre på att grabba tag. Själv kan jag bara titta på språket. Det är underbart att ha en henkatt. Och det är underbart att det finns ett ord som hen. Tänk bara så utomordentligt knölig hela benämningsprocessen hade blivit annars? När folk frågar, och de gör de ofta, behöver vi bara säga DET ÄR EN HENKATT, och så är det bra med det.

Katt X.

Glasspaus med vinnaren i BADKRUKE-tävlingen

Ibland har vi roligare än annars på jobbet. Som i fredags när jag och Lisa klev uppför trapporna till Moll Wendéns Advokatbyrå fullastade med glass till vinnaren i vår roliga BADKRUKE-tävling.

Och mycket riktigt: där satt de ju, ett tjugotal anställda, och väntade på sin glass i en fantastiskt vacker matsal. Pristagaren själv, Helena Nord som är Marknadsstrateg, åt sin välförtjänta glass medan vi pratade om allt möjligt. Hur Helena kom fram till vinnarbidraget SWIMP håller hon fortfarande för sig själv, men hon hade genast förslag på nästa tävling. Kanske kan vi ha en rimtävling eller en limericktävling inför jul? Jag och Lisa fick känslan av att det i så fall inte var för sista gången vi satt där i den K-märkta matsalen.

Under vår gemensamma fikapaus fick vi reda på att en av deras anställda kan japanska och vi pratade om översättningar och marknadsföring i allmänhet. Vi kom fram till att marknadsföra en översättningsbyrå har sina likheter med att marknadsföra en advokatbyrå: det är inte schampo vi säljer direkt. Vi har båda klienter som anförtror oss viktiga delar av sin verksamhet och som man inte kan nå med rabattkuponger eller klippkort. Förtroende, tillit och kontinuitet är kärnvärden som vi måste kunna förmedla. Och så förstås ha roliga språktävlingar då och då.



Helena Nord



Polisen på arresteringshumör

Nu blev jag så inspirerad att jag var tvungen att skriva ett snabbt inlägg apropå en kommentar från Margareta i ett tidigare inlägg. Jag borde inte, för jag har mycket begränsad tid nu på morgonen, och jag måste hinna tvätta mitt hår också. Ser ni mig i slokande frisyr så kan ni alltså utgå från att jag var tvungen att blogga. Allt för språket. Allt.

Ni minns säkert hur jag tjafsade om användningen av ordet "salsasås" och tyckte att det var en styggelse att säga "sås" efter ett ord som betyder just "sås". Margareta påpekar klarsynt att hon inte ens säger "cd-skiva". Haha. Jag tror att jag har funnit min överman!

Margareta, du är den här veckans språkpolis. Och det är en ära! 

Bilden hittade vi här.

Tänk vad enkelt det är

Tänk vad enkelt det är att skapa glädje både för sig själv och andra. I fredags satt jag som vanligt på tåget och funderade över vad mina viktigaste punkter för dagen var. Bredvid mig satt en familj med stora resväskor . Vad härligt det såg ut! Semester på gång. Mamman och pappan satt och småpratade lite kring packningen. Har vi verkligen fått med oss allt? Allt verkar vara med när mamman plötsligt kommer på att hon har ett kuvert i sin hand. Ett kuvert som egentligen skulle legat i en av våra gula postlådor i Sverige. Och de som är på väg till Kastrup.

”Det var lite sent påtänkt” kommenterar mannen. ”Vad gör vi nu då?”

Kort därefter passerar tågvärdarna för att kontrollera våra biljetter och mamman passar på att be om hjälp. Den trevlige tågvärden hade gärna hjälpt till men tyvärr de har riktlinjer från sin arbetsgivare att rätta sig efter. Då får jag en idé. Jag kan så klart hjälpa till. Jag berättar för mamman att jag passerar en brevlåda på väg till jobbet och att jag gärna tar med hennes kuvert. Den glädjen och den tacksamheten jag fick tillbaka kan man inte köpa för pengar. Inte nog med att mamman blev glad. Jag blev själv lika glad. Tänk vad härligt det är att göra en god gärning!

GLOBALLisa



Snälltåg!

Tågbilden hittade vi här.