Jag frågade min dotter om hur det kom sig att hon hade ett plåster på tån. Jo, sade hon, jag skrapade upp tån lite när jag badade, och sedan blev såret så petsamt att det inte gick att låta bli det.
Nu kanske ni tycker att det här var gulligt, men att jag är en sådan outhärdlig morsa som inte kan låta bli att berätta om alla "gulliga" saker mitt barn gör i alla sammanhang. Det är jag förvisso, men nu ska det här inlägget handla om andra människor också. Så ni kan läsa vidare.
Det är nämligen inte bara barn som uppfinner ord när de ord som finns inte räcker till. Jag känner en översättare som regelmässigt använder hittepåordet mips i alla sammanhang och som blir arg om man inte fattar vad hon avser med en gång. En kollega använder ordet tjoffs: Tjoffsa hit det där tjoffset.
Själv har jag en förkärlek för ordet bös och använder det i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Jag kan inte säga att det var jag som som uppfann ordet dock. Det finns dialektalt lite här och var i Sverige. Bösbilden här nedan, till exempel, kommer från en tråd på Skogsforum.se som handlar om Egen tillverkad bös borttagare (Sic!). Det är jag och skogsfolket som använder bös. Jag förstår inte hur jag skulle kunna klara mig utan det.
 |
| Bösborttagare in action |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar