Förra veckan åkte jag tåg till Stockholm. 4,5 timmar i vardera
riktningen. Det hade varit hur mysigt som helst att läsa en bok och sedan sova
en stund, men jag bestämde mig istället för att avverka ett antal surdegar som
jag skjutit upp de senaste veckorna. Eller… surdegar och surdegar…
Textproduktion, planstrukturering och lite annat som egentligen är kul. Men när
allt annat rusar på i 200 km/ timmen är det liksom svårt att sänka tempot och i
lugn och ro formulera strategiska planer och välskrivna texter. Då blir dessa
istället dåliga samveten och saker man skjuter längre och längre framför sig…
Men när man sitter där på tåget som sakta tuffar på och rytmiskt
vaggar är det som att tiden tickar i en annan takt. Kanske är det att det miljöombytet,
det långa stycket obruten tid eller kanske det svenska landskapet som svischar
förbi utanför rutan. Mest troligt är det väl en kombination av alla dessa
faktorer och att det dessutom inte finns så mycket annat att göra som gör att
jag går in i en annan andning, ett annat mentalt tempo och äntligen tar tag i
de där viktiga sakerna som jag skjutit på så länge.
Och plötsligt är de varken stressande eller svåra längre
utan bara roliga, utvecklande och stimulerande. Kanske borde man medvetet bryta
sig ur sin vanliga arbetsmiljö och puls någon gång då och då? Sitta på ett
annat ställe, vara lite otillgänglig och få mental ro att jobba med långsiktiga
tankar och projekt. Hm, tål att tänkas på… men just nu måste jag rusa vidare!
/ GLOBALannat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar