Jag har större delen av mitt liv gått och trott att jag är
en text- och språknörd.
När jag gick i fjärde klass hade jag läst ut hela
skolbiblioteket i min låg- och mellanstadieskola. En normal semestervecka i
solstolen går det åt tre-fyra tjocka luntor för att fylla min lust att ta till
mig text. Jag har skrivit artiklar både ideellt, på frilansbasis och som
anställd. Jag har suttit i Svensk Linjes
redaktion och korrekturläst tills ögonen blödde. Jag har satt en stolthet i att
kunna hjälpa vänner och kollegor att få ett bättre flyt i en text. Jag har ofta
varit gruppens ordpetare, vilket säkert varit tacksamt i vissa lägen och
orsakat irritation i vissa.
Jag har därmed – med visst fog – trott att jag hade en (lätt
nördig) spets i det svenska språket. Men oj, vad denna föreställning rasade då
jag för ett par veckor sedan började arbeta på GLOBALscandinavia! Jag arbetar
idag sida vid sida med riktiga fullblodsproffs inom språk och ordpeteri. Mina
hobbyansatser till att vara språkvetare är ingenting gentemot mina
översättarutbildade språkexperter till kollegor.
Jag, som är van vid att vara den som ”tvättar” andras texter, får istället snällt acceptera att det är de texter som jag har skrivit som blir sönderklottrade av röda ändringsmarkeringar. Jag, som trodde att jag var duktig på att hitta de rätta orden, ser mina texter dras ned till halva antalet ord, med bibehållet innehåll och mening.
På en utbildning om vårt nya CRM-system ställde en kollega
frågan om ”x var ett resultat av y”. Blixtsnabbt replikerade en annan kollega
att ”det är snarare en konsekvens”. Och så var diskussionen inne på exaktheten
i ord istället för CRM-systemets tekniska okändhet…
Varje vecka har mina översättarkollegor ett ”ordmöte” där
nyanserna i språket vid översättningar för specifika kunder diskuteras. Jag
sitter inte med vid dessa möten (jag är ju blott marknadsansvarig och har inte
mycket att tillföra), men jag brukar sitta med dörren öppen så att jag kan
tjuvlyssna på diskussionerna. Den passion, exakthet och nyansrikedom som finns
i dessa orddiskussioner är så härlig och imponerande att höra.
Och det är bara att inse – att som vanlig ”civil” ordnörd
tro att man ens kan jämföra sig med proffs är bara fåfängt och dömt att
misslyckas. Knäckande? Nej, inte det minsta. Snarare inspirerande och lärorikt.
Så även om självbilden fått sig en törn har den mer än väl kompenserats med
något annat – en dörr har öppnats till en ny, fascinerande och väldigt nyansrik
värld!
/ GLOBALannat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar