Onda flörtkulor

Nehej! Nu är det dags att ni på andra sidan dataskärmen engagerar er lite. Jag har en fråga som jag hemskt gärna vill ställa, och så såg jag i min smarta statistikräknare att vi har en representant från Panduro Hobby i läsekretsen. Jag vill inte peka ut någon, men hoppas att du som slöjdexpert kan svara på min fråga:

                                        Varför, varför heter det FLÖRTKULOR?

Jag har min vana trogen googlat lite för att få lite bakgrundskunskap, och jag hittade förklaringen att man förr hade just sådana flörtkulor på kalasen, och så kastade man dem på folk man gillade.

Stopp och belägg. Har ni sett de stora, hårda flörtkulorna? Jag hade blivit rasande ifall någon hade kastat dem på mig, och då är jag ändå väldigt tålmodig och mild i humöret. Ingen kan väl ha börjat tillverka flörtkulor bara som social isbrytare – ah, han kastar fula flörtkulor på mig så att det gör jätteont och jag får blåmärken, han är nog intresserad av mig. Hur får man en sådan idé förbi säljavdelningen? Har man inte lite dålig tillit till folks förmåga att närma sig varandra?

Snälla Panduro Hobby, svara. Du får vara anonym om du vill svepa in som en slöjdkonstens Batman och bara lämna lite äggoljetemperafläckar efter dig, som signum. Det är helt ok.

AJ!

Bilden hittade vi här.

Kaffe med...

Nu är det slut på semester och sötebrödsdagar. I går morse stod jag där vid kaffemaskinen som vanligt och tänkte trycka på "Kaffe med vitt" av gammal vana. Den märkliga formuleringen stoppade mig, och sedan kunde jag inte tänka på något annat.

Vad i hela fridens namn är det de menar? Med "vitt"? Av slentrian har jag alltid tänkt att det var mjölkpulver, men i sådana fall skulle de väl skriva det? Jag kände starkt att jag var tvungen att gräva ned mig i detta "vitt" som ju är en sådan integrerad del av folks arbetsliv. Vitt håller på att bli en del av den svenska folksjälen, och då är det ju sjutton om man inte skulle veta vad det egentligen består av? Jag blev på snokhumör och googlade företagsnamnet i gammal fin tradition.

Jag fick reda på följande: företaget anmäldes till Livsmedelsverket 2008 för att de benämnde detta vita som "mjölk". Sedan skyltade de om så att det stod "vitt" överallt där det hade stått "mjölk" innan. Sedan gick jag in på företagets webbplats och lyckades klicka mig fram till en PDF-fil med innehållsförteckningen. Det visade sig att detta "vitt" i stort sett innehåller glukossirap (57,8%) och påminner mycket lite om hur man föreställer sig sinnebilden av ett glas iskall mjölk. Mycket få kossor är inblandade när man tillverkar vitt.

Sedan kontaktade jag min kollega Therese (det vetenskapliga sättet att gå tillväga på) och diskuterade det hela och vad man skulle kalla detta vita pulver som inte innehåller så värst mycket mjölk. Det är ju det intressanta: att hitta ett ord som är snyggare än "vitt", som inte vilseleder någon och som får plats på det mycket begränsade utrymmet på kaffeautomaten. Jag trodde att vi skulle lyckas, men trots innovativa lösningar som "guck" och "gegg" var vi tvungna att erkänna oss slagna. "Vitt" är den bästa benämningen på vad måndagströtta människor någonstans tror är mjölkpulver.

Kaffe med guck. Nej. Kaffe med gegg. Nej.

Den söta kaffebilden hittade vi här.

Angträkått

Året var 1998. Jag var inbjuden på grillkväll hos bekanta. Följande utspelade sig i köket:

"Ja de ska bli gott med lite ANGTRÄKÅTT!" utropade en grillglad herre. Vi var ensamma i köket och jag hade efter stor tvekan till nåds fått börja göra salladen. Angrätkått. Så säger man inte, tänkte jag och fortsatte att skiva tomater efter instruktionerna. Innan jag visste ordet av öppnades köksdörren och en annan, lika grillglad herre kom in. "Här ligger ju köttet!" skrek han (de skriker alltid). "ANGRTRÄKÅÅÅT!" Så säger man inte heller, suckade jag inombords, medan jag fick en tillrättavisning för persiljan som var skuren och inte klippt. En kvinnlig uppstickare pep in: "Ja män ANGTRÄKÅÅÅÅÅ säger man väl", och så var den tröttsamma diskussionen igång. 

Jag har 80 poäng i franska. Det är allmänt känt. Ingen kom på tanken att fråga mig. Jag tror inte att någon ville veta egentligen, bara få njuta av att just de förstod och kunde uttala entrecôte och smälla de andra i huvudet med just den unika kunskapen.

Jag kom att tänka på detta när jag semesterläste en mattidning hos frissan i veckan. Hur många inlånade matord som finns och som människor av kalibern ovan använder enbart för att briljera. 

Jag snodde med tidningen hem i vetenskapligt syfte och skrev ned ett axplock av sådana ord: Raita. Coleslaw. Chipotle. Pommes Allumettes. Chimichurri. Salsa (märk väl att ordet "salsa" betyder just "sås", så det är fel att säga "salsasås". Vilket inte har hindrat någon.). Cupcake med frosting.

Vad är det för fel på att säga MUFFINS istället? Med GLASYR? Varför måste man försöka klä upp sina trista, torra muffins och få dem att bli något annat? 

Det finns en sång om muffins. Jag varnar lite i förväg för att den innehåller svärord.

Haila eller heila?

Vi tänkte bara bryta av så här i semestertider med en liten betraktelse. Ingen kan väl ha missat debatten som följde på OS-invigningen när den tyske IOK-delegaten Walter Tröger skulle vinka till den tyska truppen när den marscherade in på arenan, och det föll sig så olyckligt att det såg ut som om att han... ja, vaddå?

Internet tycks uppdelat i två läger: dels de som menar att han hailade, och dels de som menar att han heilade. Nu är ju inget av alternativen korrekt svenska, men semesterslöa som vi är så låter vi saken passera.

Mest korrekt och minst historielöst måste det väl ändå vara att skriva det tyskinspirerade heila, men jag förstår tankegångarna bakom haila: en slags försvenskning av engelskans hail, att hälsa eller hylla. Eller så finns det ingen tanke bakom utan bara ett slött bruk av det ord som verkade ligga närmast. Och eftersom det är semester så blir vi inte ens arga. 

Bilden foundade, förlåt, hittade vi här.

Semestern hägrar

Här jobbar vi minsann in i det sista! På bilden ser vi nästa nytillskott till GLOBALscandinavia, bekvämt inkapslad i ett stort handledsskydd. GLOBALbarnen växer i antal, och det är alltid någon här som är föräldraledig, gravid eller blivande fader. Det är kul, tycker vi!

GLOBALbäbis på tillväxt

Bloggen vill passa på och önska trevlig sommar. Det är semestertider, och inlägg kommer bara att skrivas sporadiskt och när vi inte kan låta bli. Fortsätt gärna att skicka in förslag till vår sommartävling! Gå in på www.globalscandinavia.se och tävla om massor med glass till dig och dina kollegor.

Trevlig sommar från GLOBALscandinavia

Med tankarna på bearnaisesås

Nu har det hänt igen. Jag har fått ännu en text om mat att översätta, och snålvattnet rinner när klockan är halv tre på eftermiddagen och vartannat ord jag skriver är "frasigt", "saftigt", "en god oxfilé på grillen", "en härligt spröd stekyta" och "sedan gör jag min egen bearnaisesås". Det brukar i ju för sig finnas bilder till också, klatschiga färgbilder av folk som äter. Det slapp jag idag. 

Framför mig ligger de käcka apelsiner som jag trodde att jag skulle vilja ha till mellanmål i morse. Vi tar en sådan, då. Men det är bearnaisesås jag tänker på.

Bilden kommer lustigt nog från Annoying Orange.

Petsamma sår och huvudet fullt av bös

Jag frågade min dotter om hur det kom sig att hon hade ett plåster på tån. Jo, sade hon, jag skrapade upp tån lite när jag badade, och sedan blev såret så petsamt att det inte gick att låta bli det.

Nu kanske ni tycker att det här var gulligt, men att jag är en sådan outhärdlig morsa som inte kan låta bli att berätta om alla "gulliga" saker mitt barn gör i alla sammanhang. Det är jag förvisso, men nu ska det här inlägget handla om andra människor också. Så ni kan läsa vidare.

Det är nämligen inte bara barn som uppfinner ord när de ord som finns inte räcker till. Jag känner en översättare som regelmässigt använder hittepåordet mips i alla sammanhang och som blir arg om man inte fattar vad hon avser med en gång. En kollega använder ordet tjoffs: Tjoffsa hit det där tjoffset. 

Själv har jag en förkärlek för ordet bös och använder det i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Jag kan inte säga att det var jag som som uppfann ordet dock. Det finns dialektalt lite här och var i Sverige. Bösbilden här nedan, till exempel, kommer från en tråd på Skogsforum.se som handlar om Egen tillverkad bös borttagare (Sic!). Det är jag och skogsfolket som använder bös. Jag förstår inte hur jag skulle kunna klara mig utan det.

Bösborttagare in action