Sverige och Norge delar historia sedan hedenhös, i princip. Unionen mellan Norge och Sverige varade till och med 1905, och Sverige var länge den dominerande storebrodern i relationen. Norge var lillebrodern som var mindre och fattigare. Ständiga jämförelser har alltid gjorts: vem har tagit flest OS-medaljer? Vem har vunnit Eurovisionsschlagerfestivalen flest gånger? Vems kungahus är inblandat i minst skandaler? Här i Sverige lär sig svenska barn att dra Norgehistorier redan i förskolan. På den Norska sidan är det i stället Sverigehistorier som gäller.
Sedan hittade Norge olja utanför Stavangers kust. Nu blev Norge helt plötsligt världens bästa land att leva i, och norrmännen började åka till Sverige för att handla billig mat. Ingenting blev sig likt igen.
Fast är det så likt egentligen? Om vi skrapar lite på ytan hittar vi gott om skillnader mellan Norge och Sverige. Ta en sådan sak som patriotism. Norrmän har inga problem med att fira syttende mai med en folkfest som fyller gatorna. I Sverige är vi betydligt mer återhållsamma. Vi sätter små flaggor på våra bussar, det är allt.
Olikheterna märks också i affärskommunikationen mellan länderna. God kommunikation och goda personliga relationer är förutsättningar för framgångsrika affärsförhandlingar mellan Norge och internationella kunder. Allra helst ska man mötas ansikte mot ansikte. Ekonomie doktor Ellinor Torsein1 har studerat hur svenska företagare förhandlar med andra länder, bland annat med Norge. Hon har bland annat undersökt små och medelstora svenska företags affärsrelationer med norska kunder.
Det som går som en röd tråd genom all kommunikation är de personliga relationerna. Ju bättre svenskar och norrmän kan kommunicera och ha goda relationer, desto mindre problem bli det när det är dags att diskutera avtal. Så här säger en av respondenterna i studien:
”Produkter skapar inga affärer – bara personliga relationer gör det”.
Det är alltså väl värt lite extra tid och pengar för att skapa denna personliga kontakt. En annan sak Torsein tar upp är att norrmännen är mer informella, och det gäller även klädvalet.
Det är alltså väl värt lite extra tid och pengar för att skapa denna personliga kontakt. En annan sak Torsein tar upp är att norrmännen är mer informella, och det gäller även klädvalet.
Under Norsk-svenska handelskammarens entreprenörsdag 2012 diskuterade man just kulturella skillnader mellan Sverige och Norge. Man sade bland annat att det är lätt att underskatta de skillnader som finns eftersom ”känslan” är att det inte borde vara några större skillnader. Man kom också fram till att svenskar är mer ordentliga, kräver att alla är överens och fattar beslut som de sedan håller fast vid. Norrmän däremot upplevs som snabbare och att de går mer rakt på mål.
”Nordens vilda västern”, skulle man kunna säga.
Slutsats: boka ett personligt möte, fäst dig inte vid om norrmännen kommer i lusekofta och bjud på dig själv när du ska göra affärer med norrmän. Och förbered dig mentalt på att det kan bli aningens mer vilda västern än du är van vid.
 |
| Ackurat så. |
Det här är information om Norge som GLOBALscandinavia uppdaterar fortlöpande. Kom gärna med synpunkter på innehåll och upplägg.
www.norskadagen.se
