Idag ska vi tala om betoning. Och då inte vilken betoning som helst, utan
felaktig betoning av engelska uttryck.
Låt oss ta ett exempel. Om jag säger
tårpil, var lägger ni betoningen då? Förmodligen på
tår. Prova att lägga betoningen på pil: tår-
pil. Det låter inte klokt, va? Ni skulle aldrig säga fel på svenska.
Då gör vi övningen igen, fast denna gång på engelska:
weeping willow. Samma princip. Ändå är det så svårt att säga rätt.
Eftersom jag enligt min man är född till sur paragrafryttare kan ni tänka er vilken jobbig tid 1990-talet var för mig, särskilt när bandet
Weeping willows skördade enorma framgångar. Det gick inte en dag utan att jag hörde minst ett Weeping
willows. Eftersom jag vet hur låg social status sura paragrafryttare har så höll jag tyst, men jag grät bittra fonetiktårar inombords och rättade folk i fantasin:
weeeeeping willows.
Samma sak gäller uttalet av bandnamnet
The Jesus and Mary Chain, alltså länken mellan Jesus och Maria. Vissa hävdar att det handlar om ett slags radband, helt enkelt, men det spelar inte oss sura paragrafryttare någon roll eftersom båda tolkningarna rör samma uttalsregel. Jag är hemskt glad åt att bandet inte är i ropet längre, enbart för att jag inte vill höra det uttalas The Jesus and Mary
Chain istället för det korrekta
The Jesus and Mary Chain. Värst var det i Göteborgstrakten. Ingen kan dra ut på
chaaaaain-ljudet så länge och så falskt som en göteborgare. Jag funderade länge och väl på om jag skulle stå ut med detta innan jag väl flyttade dit.
Syftet med det här inlägget är inte att läxa upp folk, utan bara uppmana er att vara lite varsamma med vad ni säger. Ni vet nämligen inte om partybruden ni håller i handen en sen kväll egentligen är en förklädd paragrafryttare som sitter och gråter inombords.
|
Weeeeping willows, sa jag! |