Nypon-Stina

När jag var liten på 70-talet åkte vi ofta tåg till Örebro och min mormor. Något som verkligen etsat sig fast i minnet från de här utflykterna är en, för ett barn, makalös aha-upplevelse.
Vi satt i vår kupé i godan ro, och så rätt som det var kom det förbi en farbror och letade efter Nypon-Stina. Envis var han också, karln. Efter varje station kom han förbi, och jag undrade så vem denna Nypon-Stina var. En flicka i min ålder? Ett gosedjur?
Det var ett mycket stort och lite sorgligt ögonblick när jag slutligen insåg att han inte alls letade efter Nypon-Stina, utan bara frågade efter Ny-på-stigna.

Det här tyckte ni bergis var gulligt. Ha då anekdoten i åtanke nästa gång ni träffar på en person som håller på att lära sig svenska. De har det nämligen lika svårt att deschiffrera vad folk säger. Ta Khaled, en kurd som jag känner. Han höll på att skratta sig fördärvad åt namnet Lillemor. "Har ni någon Storemor också?" brukade han få fram mellan skrattattackerna. Barn och nysvenskar ser inte språket på samma stela sätt som vi vuxna svenskfödda. När jag pratar med Khaled så blir jag lite avundsjuk på det.

Så här tänkte jag mig Nypon-Stina

Den fantastiska bilden kommer härifrån.