måndag 11 juni 2012

Förengkla uttalet, nu med en gång!


Jag tror att de flesta ungar gör det, mer eller mindre. Och jag tror att alla vuxna i hemlighet är avundsjuka på barnen för att de fortfarande får lov att göra det.

Jag talar naturligtvis om att förengkla krångliga ord. Prova själv att säga “pannkaka”, och sedan säger du “pangkaka”. Ligger inte det senare lite bättre i munnen? Känn hur munnen lättat slappnar av när du får säga “pangkaka”. Försök sedan med egentligen - egengklien, ordentligt - ordengklit. Det är så mycket naturligare och engklare att använda ungarnas uttal.

Jag vet inte när man till slut lär sig att vuxenvärlden förväntar sig att man uttalar orden på ett onödigt besvärligt sätt. Eller stavar dem! Minns ni när ni fick lära er att “skrisskor” egengklien stavas som “skrid-skor”? Som en mindre skogsbrand i en sjuårings huvud. Och jag minns mina småbröders sorg och förvirring när det gick upp för dem att mitt namn i själv verket inte var Tresa. Te-re-sa skulle det stavas, och därmed jämt. Vem som nu hade bestämt det?

I USA är de lite snällare mot barn som ska lära sig skriva. Man har tagit bort det lite jobbiga u-et ur ord som till exempel colourcolor och harbourharbor. Jag vill ju tro att man har gjort så för att förenkla barnens inträde på den vuxna stavningsarenan, men så är det naturligtvis inte. Jag hittade någon snustorr ordengkli förklaring om ords latinska respektive franska ursprung, etymologihänsyn och stavningspolitik.

Däremot har jag inte hittat något som egengklien talar emot att jag får stava och uttala “pannkaka” som “pangkaka”. Det kan ju vara mitt speciella recept på pannkakor, menar jag, som gör dem just till pangkakor. Det känns lite som en seger.





Den oerhört charmiga bilden kommer från föreningen Pangkaka och har egenklien inget med texten att göra. Hör av er till GLOBALscandinavia om ni misstycker så tar vi bort den i ett nafs.

3 kommentarer:

  1. Jag insåg för ett tag sedan att jag alltid uttalat "vanlig" som "vaRnlig", trots att jag alltid stavat det rätt och inte skulle får för mig att skriva det där R:et, som jag alltid stoppar dit när jag säger ordet. Tydligen är jag inte ensam om uttalet, för man får några träffar när man googlar på "varnlig", och det visar ju att i alla fall några tror att det också ska stavas så.

    SvaraRadera
  2. Delbert Åke Jonsson12 juni 2012 07:33

    Redan de gamla romarna upptäckte hur praktiskt det var med assimilationer... Den traditionen bör vi inte avskaffa... Att uttala som man skriver är vi dessutom ganska ensamma om i Sverige. Hör på danskarna t.ex., de skäms minsann inte för att de sväljer hälften av bokstäverna...

    SvaraRadera
  3. Min tuffa fonetiktant på högskolan till ung man som vägrade gå med på att han sulle vara så slarvig och säga "hamboll" och "ambud": Det är väl inte så konstigt att du inte behöver förenkla "ambud" - du har väl aldrig haft några!

    SvaraRadera