Namn: Anna
Dorisdotter (GLOBALanna)
Anställd som: Översättare och kontorsassistent
Bakgrund: Jag tillbringade större delen av min uppväxt i
Trollhättan där jag fortfarande har släkten. Jag bor i Malmö sedan 1994 och har
gått kulturvetarlinjen i Lund med filmvetenskap som huvudämne. Jag har haft
många längre utlandsvistelser, bland annat i Berlin, Lyon och Barcelona, ofta
medan jag har frilansat som översättare. Jag har varit anställd på
GLOBALscandinavia i fem år.
Språkkunskaper: Översätter från engelska, tyska, danska och
norska till svenska (talar även franska och spanska)
Det bästa med mitt jobb: Att kontoret känns som ett hem, att
mina medarbetare är professionella, skickliga, ödmjuka, leende och välkomnande
och att jag har den bästa chef jag någonsin jobbat med
Det här klarar jag mig inte utan i min yrkesvardag: En
trevlig arbetsmiljö, kunniga kollegor att rådgöra med och så kaffe till det
Mitt drömuppdrag: Det vore att jobba för översättare utan
gränser med att undervisa om översättningsverktygen.
Värsta språksynden i dagens svenska enligt mig: Jag reagerar
ibland på skribenters begränsade vokabulär, felsyftningar och ofullständiga
meningar. Dessutom anser jag att omotiverad användning av skiljetecknen kolon
och semikolon bör beivras.
Ett språkförbistringsminne: Jag är volontär på en
fritidsverksamhet för tjejer. Varje torsdagskväll har jag språkträning i
svenska och engelska på tu man hand med tjejerna. En tjej från Irak undrade
varför hon inte kunde beställa glas i gatuköket och det tog lång tid och många
turer med frågor och svar: ”Vad vill du ha i glaset? Vill du ha ett glas med
något?” ”Nej, bara glas.” ”Har de glas?” ”Ja, men de förstår aldrig.” osv. tills
jag insåg att ordet hon använde var ”glass” inte ”glas”. En liten men mycket
viktig uttalsskillnad.
Favoritroman: Jeanette Wintersons Written on the body
och Kurt Vonneguts Slaughterhouse 5 (jag kan inte välja)
Favoritcitat: ”Sleep, that deplorable curtailment of the joy
of life” – Virginia Woolf
Motto: Lär dig livets stora gåta, älska, glömma och förlåta
Det här visste ni inte om mig: Jag har blivit kaninägare för
första gången i fyrtioårsåldern. En del anser att de två kaninsystrarna som
skuttar runt i vår lägenhet är lika tydliga tecken på en fyrtioårskris som en splitterny
sportbil. Jag vet inte jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar