Det här blogginlägget tillägnar jag Henrik, som kom med idén. Tack Henrik!
Idag ska vi prata om vad man gör som läsare om man träffar på en text som är undermåligt översatt. Utmärkta tidskriften Råd & Rön lyfter frågan efter att ha fått frågan från en missnöjd läsare. Hon hade köpt Bekännelsen (John Grisham) i svensk översättning men tyckte att läsupplevelsen blev förstörd för att översättningen var undermålig.
Det är bra att frågan väcks. Vi har ju varit inne på kapitlet dåliga översättningar flera gånger tidigare i den här bloggen, bland annat i samband med översättning av filmer och tv-program. Det som måste belysas här är översättarens situation. Om en översättning är dålig kan man nämligen så gott som alltid räkna in faktorer som tidsbrist och/eller en oskäligt låg ersättning.
Så även i detta fall, visar det sig. Så här säger Jonas Axelsson, litterär chef på Albert Bonniers förlag:
"Ja, översättningslitteraturen sitter illa till, det måste gå snabbare i dag. Vissa författares manus får vi väldigt sent, först när de går till tryck, och dit hör Grisham. Vi tävlar med originallitteraturen. Det säljs många fler böcker på engelska nu i bokhandeln, och vi kan inte komma för långt efter med den svenska versionen."
Och läsaren? Har läsaren någon rätt till en väl utförd översättning? Så här säger Maria Wiezell, konsumentvägledare på Sveriges Konsumenter:
"Enligt konsumenttjänstlagen kan man kräva att en tjänst ska vara fackmässigt utförd. Det här är ingen tjänst, men lagen kan ändå tillämpas. Självklart ska du kunna ställa höga krav på språket i en litterär produkt. Men det är svårt att sätta en gräns för vad som kan accepteras. Förlaget kan inte erbjuda dig en ny översättning; den finns ju inte. Ett prisavdrag är rimligt om översättningen är usel. Du har ju inte fått den upplevelse du förväntat dig."
Vad som händer i realiteten är dock en annan femma. Vi väntar med spänning på ett prejudicerande fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar