Artikeln handlar om bristande logik i stavningen. Ibland baxnar man när man ser hur godtyckligt vissa stavningsnormer kommit till. Artikeln tar upp varför "vän", "men" och "man" får olika betydelser om man har långt eller kort vokalljud. Det visar sig att det hela beror på akademiledamoten Carl Gustaf af Leopold, mannen bakom titeln "Afhandling om svenska stafsättet”. Där kommer han bland annat med rekommendationen att en dubbelteckning av konsonanten i orden ovan (och många fler) ”skulle blifva ledsam för ögat” liksom för handen.
Aha. Det är alltså af Leopolds fel/förtjänst att man inte har dubbeltecknad konsonant när det sannerligen skulle behövas. Håll med om att det är rock'n'roll.
 |
| Inte alls så ledsam för ögat. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar