Jag har ju pratat lite innan om hur bra man mår när man lyckas hitta ett svenskt uttryck i stället för ett engelskt när man meddelar sig med omvärlden. Språkrådet har en hel lista på hur man kan ersätta slarvigt inlånade engelska ord med rekorderliga svenska. Ett gott och lovvärt initiativ, men det hela blir lite väl präktigt svenskt ibland. I vissa fall tycker jag gott man kan behålla de engelska uttrycken. Som "aerobics", till exempel. Om jag skulle säga "I dag minsann så ska jag gå på ett härligt pass aerobik!" skulle alla, med rätta, titta konstigt på mig. Samma sak med "bomullspinnar", "vishetslärare" och "pannpizza" (tops, gurus, pan pizza). Pannpizza, det är 80-talets fläckiga hemkunskapsbok. Jag vill inte behöva känna mig ertappad med fingrarna i syltburken så fort jag använder ordet tops.
Språkpuristivern får inte gå för långt. Jag, som ändå aktivt letar svenska uttryck att använda i stället för engelska, får rysningar av avsnittet "Vad tycker du det bör heta på svenska?" där man slaktar låneord som "balconette" (lyft-bh!), "cliffhanger" (klipphängare!) och "chic lit" (tjejlitteratur!). Snälla, ordet "lyft-bh" tar bort all sensualism ur ordet "balconette" och kvar blir bara en amper tant i laxfärgade underkläder. Om jag skulle säga "Låt oss gå och köpa lite tjejlitteratur" blir jag bara en övernitisk, medelålders bibliotekarie som försöker verka modern och all läslusta dör med en gång. Ibland behöver vi ett låneord som beskriver exakt det som svenskan inte kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar