Jag tillbringade till exempel mina tonår i mörkaste Småland. Nu var Småland inte mörkare än att kosmetikjätten Yves Rocher hittade dit en dag och gav upphov till en rad olika felaktiga uttal. Jag kan fortfarande inte riktigt se loggan utan att tänka på yyyy-vess rochscer, uttalat på beskäftig småländska. Yves var dessutom elak nog att sälja produkter med de otroligt gåtfulla namnen Chèvrefeuille och Ispahan. Ungefär samtidigt satt jag i bastun och lyssnade på när tanterna diskuterade Madame Rochas. Det småländska uttalet tog effektivt död på varje uns av fransk flärd.
I samma veva blev även parfymen Poison modern. Namnet var väl från början tänkt att uttalas på franska, som po-a-zzzon, men då hade parfymmakarna i Paris inte räknat med svenskarnas totala ovilja mot tonande s. Om namnet uttalas på franska utan det tonade s-et, alltså med ett s-ljud i stället för ett z-ljud, betyder det stolta parfymnamnet bara fisk. Och det är jag säker på att Dior inte menade. Nej, tur i oturen att de flesta väljer att uttala Poison på engelska. Tryggt och säkert, fast avgjort mindre franskt.
Företag som Lancôme har tänkt ett steg längre. De förstår att utanför Frankrikes gränser finns det få som kan uttala produktnamnen, så de ger ut lite mer uttalsvänliga produkter i särskilt USA och i Storbritannien. Samma sak gäller Oil of Ulay, som i Storbritannien heter Oil of Olay. I Tyskland och Frankrike heter samma produkt Oil of Olaz. Vad är då denna hemlighetsfulla olja för något? Äsch, inget alls. Olay eller Ulay finns ju inte. Det började som en omskrivning av huvudingrediensen lanolin. Oil of Lanolin lät helt enkelt inte så... inspirerande. Vad skrev jag nu i början om att man blir snyggare om man inte begriper skönhetsproduktens namn? Just det.
 | ||
| Eller, då, "Ulay". |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar