Om en annan sorts tid

Förra veckan åkte jag tåg till Stockholm. 4,5 timmar i vardera riktningen. Det hade varit hur mysigt som helst att läsa en bok och sedan sova en stund, men jag bestämde mig istället för att avverka ett antal surdegar som jag skjutit upp de senaste veckorna. Eller… surdegar och surdegar… Textproduktion, planstrukturering och lite annat som egentligen är kul. Men när allt annat rusar på i 200 km/ timmen är det liksom svårt att sänka tempot och i lugn och ro formulera strategiska planer och välskrivna texter. Då blir dessa istället dåliga samveten och saker man skjuter längre och längre framför sig…

Men när man sitter där på tåget som sakta tuffar på och rytmiskt vaggar är det som att tiden tickar i en annan takt. Kanske är det att det miljöombytet, det långa stycket obruten tid eller kanske det svenska landskapet som svischar förbi utanför rutan. Mest troligt är det väl en kombination av alla dessa faktorer och att det dessutom inte finns så mycket annat att göra som gör att jag går in i en annan andning, ett annat mentalt tempo och äntligen tar tag i de där viktiga sakerna som jag skjutit på så länge.

Och plötsligt är de varken stressande eller svåra längre utan bara roliga, utvecklande och stimulerande. Kanske borde man medvetet bryta sig ur sin vanliga arbetsmiljö och puls någon gång då och då? Sitta på ett annat ställe, vara lite otillgänglig och få mental ro att jobba med långsiktiga tankar och projekt. Hm, tål att tänkas på… men just nu måste jag rusa vidare!

 

/ GLOBALannat

Om självbilden som kom på skam

Jag har större delen av mitt liv gått och trott att jag är en text- och  språknörd.

 

När jag gick i fjärde klass hade jag läst ut hela skolbiblioteket i min låg- och mellanstadieskola. En normal semestervecka i solstolen går det åt tre-fyra tjocka luntor för att fylla min lust att ta till mig text. Jag har skrivit artiklar både ideellt, på frilansbasis och som anställd. Jag har suttit i Svensk Linjes redaktion och korrekturläst tills ögonen blödde. Jag har satt en stolthet i att kunna hjälpa vänner och kollegor att få ett bättre flyt i en text. Jag har ofta varit gruppens ordpetare, vilket säkert varit tacksamt i vissa lägen och orsakat irritation i vissa.

 

Jag har därmed – med visst fog – trott att jag hade en (lätt nördig) spets i det svenska språket. Men oj, vad denna föreställning rasade då jag för ett par veckor sedan började arbeta på GLOBALscandinavia! Jag arbetar idag sida vid sida med riktiga fullblodsproffs inom språk och ordpeteri. Mina hobbyansatser till att vara språkvetare är ingenting gentemot mina översättarutbildade språkexperter till kollegor.

 
Jag, som är van vid att vara den som ”tvättar” andras texter, får istället snällt acceptera att det är de texter som jag har skrivit som blir sönderklottrade av röda ändringsmarkeringar. Jag, som trodde att jag var duktig på att hitta de rätta orden, ser mina texter dras ned till halva antalet ord, med bibehållet innehåll och mening.

På en utbildning om vårt nya CRM-system ställde en kollega frågan om ”x var ett resultat av y”. Blixtsnabbt replikerade en annan kollega att ”det är snarare en konsekvens”. Och så var diskussionen inne på exaktheten i ord istället för CRM-systemets tekniska okändhet…

 

Varje vecka har mina översättarkollegor ett ”ordmöte” där nyanserna i språket vid översättningar för specifika kunder diskuteras. Jag sitter inte med vid dessa möten (jag är ju blott marknadsansvarig och har inte mycket att tillföra), men jag brukar sitta med dörren öppen så att jag kan tjuvlyssna på diskussionerna. Den passion, exakthet och nyansrikedom som finns i dessa orddiskussioner är så härlig och imponerande att höra.

 

Och det är bara att inse – att som vanlig ”civil” ordnörd tro att man ens kan jämföra sig med proffs är bara fåfängt och dömt att misslyckas. Knäckande? Nej, inte det minsta. Snarare inspirerande och lärorikt. Så även om självbilden fått sig en törn har den mer än väl kompenserats med något annat – en dörr har öppnats till en ny, fascinerande och väldigt nyansrik värld!


 

 

 

 

/ GLOBALannat

Om hur jag blev GLOBALannat

Jag har nu arbetat på GLOBALscandinavia i drygt en månad och tycker att det börjar bli dags att berätta om hur det gick till när jag hamnade här. För det var ju inget jag visste drygt en vecka innan jag började här. Inte Lisa, som är Sverigechef och som anställde mig, heller. Lisa visste inte att hon skulle anställa en marknadsansvarig över huvudtaget den där småregniga fredagsmorgonen i slutet av september då vi sprang på varandra på Malmö Centralstation.

 

För att backa bandet lite så blev jag hastigt och (o)lustigt utan jobb i somras, då Malmökontoret på mitt förra företag lades ned. Att bli arbetslös mitt i sommaren är inget drömläge direkt, men jag kavlade så klart upp ärmarna och gjorde mig sökbar på rektyteringssajter, signalerade via LinkedIn och Facebook att jag letade nya utmaningar och screenade nätet varje dag efter jobb som skulle passa. Jag sökte ett antal jobb, blev kontaktad av ett par rekryterare och var även inne i ett par diskussioner med personer som jag skulle kunnat tänka mig att starta egen verksamhet med.

 

Men ingen av diskussionerna nådde hela vägen fram. Antingen fick jag avslag för att de hade hittat en bättre kandidat. Eller så blev det tydligt i diskussionerna att det inte var en perfekt matchning mellan företagets och mina ansatser. En utmaning då man har jobbat ett tag är att man hunnit få ganska klart för sig vad man trivs med och vad man kan stå för. Då undertecknad är väldigt värderingsstyrd och har väldigt stor fokus på levererad kvalitet, kundupplevelse och positiv ledningskultur är det inte helt lätt att hitta den organisation där man kan se sig själv arbeta många år framöver.

 

För att slippa ta ett förhastat beslut hade jag två ”extraknäck” medan jag sökte jobb. Genom att inte vara helt borta från arbetsmarknaden slapp jag bli desperat, och kunde fortfarande vara ärlig i de diskussioner jag hade med potentiella arbetsgivare och samarbetspartners. Ett av extraknäcken var att hjälpa ItrimTriangeln lite med deras marknadsföring, och en del i detta var att ibland dela ut flyers på Centralen i rusningstid.

 

Och där stod jag alltså och delade ut flyers, vid halvåttasnåret den där gråa fredagsmorgonen, då jag fick se ett bekant ansikte. Det var Lisa Åhlén, Sverigechef på GLOBALscandinavia, som hade hoppat av tåget från Perstorp och var lika pigg och pratsam som alltid. Lisa och jag lärde känna varandra för tre år sedan, då vi satt med i samma BNI-nätverksgrupp. Sedan dess har vi lunchat någon gång i kvartalet och diskuterat möjligheter och utmaningar med försäljning, ledarskap och annat roligt och viktigt i jobbet.

 

Det var säkert ett halvår sedan vi setts sist, och trots morgonstress pratade vi ett par minuter. Lisa berättade hur bra det gick och hur mycket de hade att göra på GLOBALscandinavia. Jag å min sida hade ju inte en lika rolig historia att berätta – det är ju aldrig roligt att prata om att man är i en tuff period i sitt liv, men samtidigt är det ju genom att berätta för sina kontakter som möjligheter kan skapas.

 

Det var då Lisa sa det oväntade (jag tror nästan att hon själv blev lika förvånad som jag): ”Men du, jag behöver ju precis en sån som dig!”. För att göra en kort historia ännu kortare träffades vi på måndagen för en diskussion om vad tjänsten skulle innebära mer exakt, och ett par telefonsamtal och mail senare hade jag min första arbetsdag den 1 oktober, drygt en vecka efter att vi av en slump träffade på varandra på stationen.

 

Och nu har jag världens bästa jobb. Jag jobbar för ett genuint och välrenommerat företag, som på många sätt är en föregångare inom branschen. Jag jobbar i ett företag som har fokus på kunder och kvalitet, men också på hållbarhet och CSR­-frågor. Jag har en chef som jag känner sedan ett par år tillbaka, och som jag vet att jag kan ställa upp för i vått och torrt. Och jag har helt fantastiska arbetsuppgifter; jag gör nu allt det där jag i tidigare roller har velat lägga tid på, men som alltid kommit i sista hand, och därmed inte blivit av…

 

Jag har gått från att ha en ständig stressklump i magen och dagliga kompromisser mellan kvantitet och kvalitet till att arbeta med kvalitet, kontakter, hållbarhet och utveckling på heltid – jag har blivit GLOBALannat. Lycklig slump eller ett resultat av många år av hårt arbete? Det kan man alltid diskutera. Men personligen tror jag på att man i längden förtjänar sin tur. J

 

 

 

 

/ GLOBALannat