Volleyboll i parken

En mysig eftermiddag med lek och picknick! Efter att ha avslutat vår rafflande volleybollmatch kom det fram fler After Work-gäng och ville låna nät och boll. Förmodligen gjorde de samma sak som vi i Kungsparken – firade sommaren. I halvlek åt vi nybakta fyllda baguetter och jordgubbar. Mmmmmmmmmmm. Ibland saknar även vi översättare ord!

GLOBALlena

Badkruka?

Sommartävling: bjud dina kolleger på glass

Gillar du att leka med ord? Tycker du, liksom vi, att språk är fascinerande? Nu har du chansen att bli kontorets sommarhjälte. Gnugga geniknölarna och kom på en kreativ lösning på följande problem:

  Hur skulle du översätta ordet BADKRUKA till engelska?

Delta i vår stora sommartävling som pågår fram till den 15 augusti och ta chansen att vinna härligt svalkande glass till dig och dina närmaste kolleger!

Det enda du behöver göra är att tala om för oss hur du skulle översätta ordet och även gärna vad du tycker kännetecknar en riktigt bra översättning. Vi lottar ut glasscheckar till de mest kreativa och roliga översättningarna. Här finns inga rätt eller fel - låt kreativiteten flöda! Skicka sedan förslaget till  info@globalscandinavia.se .

Bilden är vår egen.

Med Schwarzwaldkliniken som motivation

Som säkert alla vet så är vi mycket intresserade av Tyskland och av att hålla tillflödet av tyskspråkiga översättare på en stabil nivå. Det bekymrar oss att så få studenter väljer att läsa tyska.

Vi hade ett brainstormingmöte på jobbet härom veckan och diskuterade hur vi ska få ungdomar att ens välja tyska i skolan från början.

Jag höll tyst om hur det kommer sig att jag valde franska när jag gick i skolan. Aspirerande tonårsligist som jag var stal jag nämligen ett kassettband under ett klassbesök på högstadieskolan. Oroa er inte, mer ligistaktig än så blev jag faktiskt aldrig. Bandet innehöll en mansröst som pratade franska. Jag förstod inte ett ord, men jag förstod att jag hade blivit kär. Det var en bakomliggande orsak till att jag valde franska i skolan. Det ledde i förlängningen till att jag blev översättare. Ungefär så enkelt var det.

Jag höll tyst för att jag helt enkelt inte trodde att det skulle vara lösningen: att placera ut dammiga kassettband här och var på strategiska ställen så att alla presumtiva tyskstudenter kunde sno varsitt. Därför mörkade jag. Däremot förstår jag hur lättpåverkade unga studenter är. Om jag kunde förmås att välja franska på grund av en röst på ett band, hur lätt och givande skulle det inte vara för oss att komma ut i skolorna och prata om tyskämnet? Att få unga människor att förstå hur viktiga deras språkkunskaper är? Och hur lätt det är att förmå en student att inte välja tyska i skolan? Berätta bara hur svårt tyska är, hur hemskt det är med grammatiken och hur knepigt det är att få högsta betyg, så löser det sig. Man taktikväljer helt enkelt något lättare ämne och lämnar tyskan därhän.

Jag drömmer om subventionerade språkresor så att alla får uppleva hur kul det är när ens nya språk faktiskt bär. Att få sitta vid ett främmande matbord och be om smöret, och alla förstår ungefär vad man säger. Johannes Åhman skriver i en ledarartikel i DN från 2012-06-24, Engelskans triumf gör oss inskränkta, om hur hindret för vidare språkinlärning närmast är mentalt:

Hindret är främst mentalt: Kunskaper i andra främmande språk än engelska är helt enkelt lågt värderade i dagens Sverige. Svenskar som går in för att bli duktiga på tyska, franska, italienska eller ryska väcker i dag minst lika mycket förundran som beundran: Varför gör de detta? Så märkligt!

Åhman skriver också också om hur enkelt det faktiskt är för hugade språknyfikna att hitta material:

För att komma i kontakt med andra språk måste man själv göra ett aktivt val. Det är inte så svårt om man verkligen vill. Jämfört med för några decennier sedan är det i dag lätt att odla de mest skilda språkintressen. Via internet kan vi alla dagligen följa utländska radio- och tv-program. Nätbokhandlarna har dramatiskt vidgat det tillgängliga utbudet av utländsk litteratur.

När jag gick i skolan hade vi bara Die Schwarzwaldklinik att gå på. Och hur det sedan gick med mitt kassettband? Jodå, jag hittade det längst ned i en låda efter många år. Jag satte genast på det för att lyssna på vad mannen med sammetsrösten hade att säga. Nu skulle jag ju förstå det! Det var en hel del han hade att säga, bland annat:

Jag skulle vilja boka ett hotellrum.
Har du sett Sylvies skrivbok?
Jag tycker om att samla frimärken.

Banalt, javisst. Men då hade jag å andra sidan redan lärt mig franska.

Motivation

Bilden hittade vi här.

Rysliga nyord: Köttmaktsordningen

Just som jag skulle logga in och önska er alla en glad midsommar och lite ursäktande säga att nej, det blir inga språkbetraktelser idag, så snubblade jag på ett nyord i svenskan som både fick mig att rysa och att bli fascinerad: köttmaktsordningen. Det kunde jag inte hålla från er.

Läs gärna artikeln som gav upphov till nyordet. Oavsett vad man anser om ordets uppkomst och ursprung måste jag säga att det ger prov på en sprudlande kreativitet.

Med det sagt återstår det bara för mig att önska glad midsommar. Vi stänger kontoret imorgon och kommer tillbaka på måndag med nya krafter.

Jord-gubbar

 

Bilden lånade vi härifrån.

Vardagens mysterier: Canal+

Det har legat och skavt rätt länge nu, det ska erkännas. Canal+. Varför man namnger en TV-kanal så ologiskt?

Antingen menar man "kanal", och skriver det. Med "k". Eller så tar man steget fullt ut och skriver det engelska ordet "channel". Man kan inte ha en ologisk hybrid av de båda och tro att ingen ska reagera. Ju mer jag tänkte på det, desto värre kliade det.

Jag gjorde mig redo att göra en Wallraff och ringa till Canal+ kundtjänst och faktiskt fråga under falskt namn (jag är ju ändå översättare och har lite yrkesstolthet kvar), men i stället beklagade jag mig en stund för min man. Han kom efter en stund med den kloka idén att det ju måste vara ett franskt företag från början? Fråga mig inte hur det kommer sig att det var han som kom på det och inte jag. Jag är ju som sagt var översättare. Det kändes som om det här skulle bli en mycket dyster dag för mig rent lingvistiskt. Som om en bagare skulle ringa anonyma samtal till Pågens för att höra efter hur länge brödet ska jäsa.

Nåväl, jag satte mig och dammsög Canal+-webbplatsen och hittade följande information (min kursivering):

More Entertainment is the leading premium Pay-TV provider in the Nordic region. The company offers a premium Pay-TV offer under the brand CANAL+. CANAL+ Television AB (transmitting in Sweden, Denmark, Norway and Denmark) was launched in 1997 by French CANAL+.

Nu vet ni åtminstone. Mysteriet är utrett och ärendet har slutat klia. Om ni någonsin undrade, så har jag kanske stillat nyfikenheten nu. Jag är ju trots allt översättare.

Jo, Wallraff. W-a-l-l-r-a-f-f.

Bilden lånade vi härifrån.

Älska UPS

Jag glömmer aldrig den dagen då jag hade tagit ledigt för att ta emot ett paket från UPS. De hade aviserat tidigare om att de försökt att leverera paketet, men att de inte kunde för att de saknade portkod. 

Jag skulle bara gå till skolan med min dotter. Jag ringde för att ge UPS-folket portkoden, sade mitt överdrivet långa och krångliga kollinummer, och jag lämnade en väl synlig fullmakt precis utanför dörren utifall de skulle komma när jag var borta. Jag gick till skolan, och när jag väl svängde upp bakom kröken såg jag en UPS-bil lämna mitt hus. Glad i hågen rusade jag uppför trapporna, och svor långa eder när jag insåg att fullmakten låg kvar utanför min dörr, och inget paket var lämnat. Jag ringde igen, sade mitt totalknepiga kollinummer och blev försäkrad om att det var någon annan i huset som fått ett paket, och att min tid säkert skulle komma. Jag blev lugn i tio minuter. Sedan kom jag på att jag ju kunde titta på paketstatus på Internet. Där stod det att UPS hade varit hos mig, inte haft portkoden och därför åkt sin väg igen.

Nu var jag vansinnig. Jag ringde upp dem, spottade fram mitt långa kollinummer och sade sedan sådant jag bara har hört på film. Jag skäms lite vid tanken, och är samtidigt imponerad över mig själv. Ni måste tänka in nivån av post-UPS-stress här. Och en enorm vilja att få mitt kära paket. Den stackars killen i andra änden sa att han skulle försöka ordna upp det hela, och att de skulle ringa mig sedan. 

Det är nu det verkligt intressanta kommer. På bara några timmar hade jag, en nästan enfaldigt snäll person, blivit förvandlad till en äkta näthatare. Jag tänkte nämligen skriva en jätteelak blogg och tillägna den UPS. Jag satt i köket med en kopp kaffe och tänkte ut formuleringar, den ena värre än den andra. Då ringer det en tjej. Hon jobbar uppenbarligen bara med knäppisar som ringer till UPS och säger fula ord. Hennes röst var otroligt vänlig och hjälpsam, och på bara några minuter hade hon förklarat att allt varit ett missförstånd och tagit all bitter ilska ur mig. Paketet skulle komma. Och paketet kom också, levererat av en vänlig farbror. Nu älskar jag helt plötsligt UPS.

UPS skötte det hela som fullblodsproffs. Vad händer då med företag som inte har ett specialteam som kan hantera riktigt arga kunder? Jag tänker på hur många näthatare som föds vid varje ofräsch toalett, vid varje snäsigt kundtjänstärende, vid varje gång tåget är försenat. Och så tänker jag att framtidens företag gör bäst i att headhunta UPS-tjejen.

Lilla My + Internet = bäva, företag!

Önskeblogg 3: vänner och kollegor

Vi hinner med tre besvärliga språkbetraktelser till innan det är helg. Jag får minst ett tips om dagen på krångligheter i svenskan, så jag får nästan sluta upp med att påstå att jag själv skriver mina inlägg. Ni gör ju det åt mig!

Först ut är Linda på GfK som är inte så lite arg på ett fenomen som hon upplever bara breder ut sig: folks ovana att skriva imon i stället för i morgon. Det är fritt fram att spekulera i varför folk väljer att kompromettera sig stavningsmässigt på detta vis: kan det röra sig om en smitta från sms-språket, som ju bygger på att alla ord ska förenklas så mycket som möjligt? Jämför gärna med stavningar som oxå och lr (också, eller). Jag förstår att Linda är arg.

Sedan har vi Georg, som klarsynt påpekar svårigheterna med att benämna dagligvaror rätt: heter det “schampo för fett hår” eller “schampo mot fett hår”? Det måste väl ändå sägas vara en fråga om perspektiv: antingen köper man schampot för sitt feta hårs skull (passiv-aggressivt), eller för att förklara krig mot sitt feta barr (klart uttalat aggressivt).

Till sist har vi en betraktelse jag själv gjorde i morse när jag läste DN (länk kommer när de publicerar den online). Det var i artikeln Superhjältar på film fortsätter ge publiken terapi undertecknad Kristofer Ahlström som jag snubblade över ett engelskt, direktöversatt uttryck som inte har någon motsvarighet alls i svenskan, åtminstone inte i den avsedda betydelsen. Jag fick intrycket av att journalisten underförstått litar på att vi ska känna till uttrycket på engelska och själva lägga ihop två och två (min kursivering):

“Bredbröstade, blåkragade Brooklynbor kastar stenar och flaskor på fienden och deklamerar att “Jävlas du med Spindelmannen så jävlas du med hela New York!”

“Blue-collared” betyder ungefär “knegare”, i motsats till “white-collared” som står för tjänstemän. Ordet “blåkragad” har inte alls den betydelsen på svenska, men jag tror ändå att de flesta som läser citatet fångar upp just originalbetydelsen utan att fundera närmare på det.

Vad kallar man ett sådant här fenomen? En pseudo-översättning? Kom gärna med förslag.

 

Spindelmannen visste inte vad han skulle göra med sitt feta hår.

Bilden lånade vi här.

Önskeblogg 2: familjepack!

Strax efter att jag hade klickat på publicera-knappen igår talade jag med min mamma i telefon. Hon är en pensionerad svensklärare som för mina grammatikstudenter är känd som Grammatikugglan i Ugglarp. Hon är en riktig klippa i grammatiksammanhang, och det sägs att hon vid ett tillfälle väste åt sina elever "Jag kan lära en APA att ta ut satsdelar". Det är säkert sant.

I alla fall. Hon ser gärna att jag tar upp det störiga användandet av prepositionen "mot" i uttrycket "att arbeta mot något". Det heter ju "att arbeta för något". Vi har helt enkelt blandat ihop "towards" och "against" i översättningen och har fått ett märkligt hybridsvenskt uttryck.

Och det tar inte slut där! Min man beklagade sig lite senare över människor som envisas med att använda uttrycket "Att tänka utanför boxen". Jag höll helhjärtat med, för vad är det som enar personer som slentrianmässigt och slött använder ett direktöversatt amerikanskt uttryck på ett sådant slarvigt vis? Jo, misstanken att de helt saknar förmågan att "tänka utanför boxen". De sitter fast i sin låda och kommer ingen vart. Jag tyckte det var bäst att nedteckna detta innan min mormor ringer för att beklaga sig över bruket av "före" och "innan".

En helt annan uggla.

Bilden lånade vi härifrån.

Önskeblogg: Prepositionen som bara förstör

Jag fick ett upprört e-postmeddelande från Sofia Ask som jobbar på Linnéuniversitetet. Hon vill att jag tar upp okynnesanvändandet av prepositionen “kring” i bloggen. Får jag börja med att göra offentlig avbön: jag använder mig själv av “kring” då och då när jag inte är säker på vilken preposition som passar. Mea culpa. Jag inser ju själv hur otroligt störigt det är.

Här är ett utdrag ur hennes e-postmeddelande (mina markeringar i fetstil):

Ett axplock ur den akademiska floran. Läst idag:

Det finns olika teorier som är gällande kring grammatikundervisningen i skolan.

Det finns olika åsikter kring formaliseringens för och nackdelar.

Dessa teorier diskuteras även av (Norberg Brorsson2007) som hänvisar till den svenska forskningen där man tydligt vilar på den funktionalistiska teorin kring grammatikundervisningen.

Han tar upp erfarenheter kring läsning i skolan.

Det tycks finnas en tradition kring hur man undervisar i grammatik, det sättet som används av de flesta lärare är den formalistiska teorin.

Problemet är att kring är så vagt (därav uttrycket att gå som katten KRING het gröt). Om man exempelvis i sitt äktenskap talar KRING problemen så tar man ju inte tag i saken, vågar inte kalla en spade en spade, tar inte ställning utan går runt och fegar och inte talar klarspråk. Om man talar OM sina problem är det kärnverksamhet, däremot.

Vi har utmärkta funktionella svenska prepositioner som folk verkar ha glömt bort. Kring  kan ju användas i alla positioner och i alla konstellationer, tydligen. En jokerpreposition har någon kallat det.

Nu ska jag återgå KRING arbetet.

Amen. Som nyfrälst bekämpare av okynneskringen ser jag nu onödiga “kring” överallt. Och om jag kan bättra mig, så kan ni! Våga släppa det slappa, intetsägande kringet och börja stå för vad ni skriver. Ett felaktigt användande av “kring” är bara fegt och uselt.

Läs till exempel den förlösande artikeln i Språktidningen som Sofia upprört klistrade in i ett separat meddelande.

Det går så långt att jag i ren rättariver korrigerar mig själv när jag gnolar på “Så går vi runt kring en enebärabuske”: “Så går vi runt om en enebärabuske”. Nej, där gick jag för långt.

Så går vi runt kring/om/genom/ en enebärabuske

Bilden hittade vi här.

Förengkla uttalet, nu med en gång!

Jag tror att de flesta ungar gör det, mer eller mindre. Och jag tror att alla vuxna i hemlighet är avundsjuka på barnen för att de fortfarande får lov att göra det.

Jag talar naturligtvis om att förengkla krångliga ord. Prova själv att säga “pannkaka”, och sedan säger du “pangkaka”. Ligger inte det senare lite bättre i munnen? Känn hur munnen lättat slappnar av när du får säga “pangkaka”. Försök sedan med egentligen - egengklien, ordentligt - ordengklit. Det är så mycket naturligare och engklare att använda ungarnas uttal.

Jag vet inte när man till slut lär sig att vuxenvärlden förväntar sig att man uttalar orden på ett onödigt besvärligt sätt. Eller stavar dem! Minns ni när ni fick lära er att “skrisskor” egengklien stavas som “skrid-skor”? Som en mindre skogsbrand i en sjuårings huvud. Och jag minns mina småbröders sorg och förvirring när det gick upp för dem att mitt namn i själv verket inte var Tresa. Te-re-sa skulle det stavas, och därmed jämt. Vem som nu hade bestämt det?

I USA är de lite snällare mot barn som ska lära sig skriva. Man har tagit bort det lite jobbiga u-et ur ord som till exempel colour – color och harbour – harbor. Jag vill ju tro att man har gjort så för att förenkla barnens inträde på den vuxna stavningsarenan, men så är det naturligtvis inte. Jag hittade någon snustorr ordengkli förklaring om ords latinska respektive franska ursprung, etymologihänsyn och stavningspolitik.

Däremot har jag inte hittat något som egengklien talar emot att jag får stava och uttala “pannkaka” som “pangkaka”. Det kan ju vara mitt speciella recept på pannkakor, menar jag, som gör dem just till pangkakor. Det känns lite som en seger.

Den oerhört charmiga bilden kommer från föreningen Pangkaka och har egenklien inget med texten att göra. Hör av er till GLOBALscandinavia om ni misstycker så tar vi bort den i ett nafs.