Med Schwarzwaldkliniken som motivation

Som säkert alla vet så är vi mycket intresserade av Tyskland och av att hålla tillflödet av tyskspråkiga översättare på en stabil nivå. Det bekymrar oss att så få studenter väljer att läsa tyska.

Vi hade ett brainstormingmöte på jobbet härom veckan och diskuterade hur vi ska få ungdomar att ens välja tyska i skolan från början.

Jag höll tyst om hur det kommer sig att jag valde franska när jag gick i skolan. Aspirerande tonårsligist som jag var stal jag nämligen ett kassettband under ett klassbesök på högstadieskolan. Oroa er inte, mer ligistaktig än så blev jag faktiskt aldrig. Bandet innehöll en mansröst som pratade franska. Jag förstod inte ett ord, men jag förstod att jag hade blivit kär. Det var en bakomliggande orsak till att jag valde franska i skolan. Det ledde i förlängningen till att jag blev översättare. Ungefär så enkelt var det.

Jag höll tyst för att jag helt enkelt inte trodde att det skulle vara lösningen: att placera ut dammiga kassettband här och var på strategiska ställen så att alla presumtiva tyskstudenter kunde sno varsitt. Därför mörkade jag. Däremot förstår jag hur lättpåverkade unga studenter är. Om jag kunde förmås att välja franska på grund av en röst på ett band, hur lätt och givande skulle det inte vara för oss att komma ut i skolorna och prata om tyskämnet? Att få unga människor att förstå hur viktiga deras språkkunskaper är? Och hur lätt det är att förmå en student att inte välja tyska i skolan? Berätta bara hur svårt tyska är, hur hemskt det är med grammatiken och hur knepigt det är att få högsta betyg, så löser det sig. Man taktikväljer helt enkelt något lättare ämne och lämnar tyskan därhän.

Jag drömmer om subventionerade språkresor så att alla får uppleva hur kul det är när ens nya språk faktiskt bär. Att få sitta vid ett främmande matbord och be om smöret, och alla förstår ungefär vad man säger. Johannes Åhman skriver i en ledarartikel i DN från 2012-06-24, Engelskans triumf gör oss inskränkta, om hur hindret för vidare språkinlärning närmast är mentalt:

Hindret är främst mentalt: Kunskaper i andra främmande språk än engelska är helt enkelt lågt värderade i dagens Sverige. Svenskar som går in för att bli duktiga på tyska, franska, italienska eller ryska väcker i dag minst lika mycket förundran som beundran: Varför gör de detta? Så märkligt!

Åhman skriver också också om hur enkelt det faktiskt är för hugade språknyfikna att hitta material:

För att komma i kontakt med andra språk måste man själv göra ett aktivt val. Det är inte så svårt om man verkligen vill. Jämfört med för några decennier sedan är det i dag lätt att odla de mest skilda språkintressen. Via internet kan vi alla dagligen följa utländska radio- och tv-program. Nätbokhandlarna har dramatiskt vidgat det tillgängliga utbudet av utländsk litteratur.

När jag gick i skolan hade vi bara Die Schwarzwaldklinik att gå på. Och hur det sedan gick med mitt kassettband? Jodå, jag hittade det längst ned i en låda efter många år. Jag satte genast på det för att lyssna på vad mannen med sammetsrösten hade att säga. Nu skulle jag ju förstå det! Det var en hel del han hade att säga, bland annat:

Jag skulle vilja boka ett hotellrum.
Har du sett Sylvies skrivbok?
Jag tycker om att samla frimärken.

Banalt, javisst. Men då hade jag å andra sidan redan lärt mig franska.

Motivation

Bilden hittade vi här.