Vem är egentligen GLOBALanna?

Namn:  Anna Dorisdotter (GLOBALanna)

Ålder: 40 år

Anställd som: Översättare och kontorsassistent

Bakgrund: Jag tillbringade större delen av min uppväxt i Trollhättan där jag fortfarande har släkten. Jag bor i Malmö sedan 1994 och har gått kulturvetarlinjen i Lund med filmvetenskap som huvudämne. Jag har haft många längre utlandsvistelser, bland annat i Berlin, Lyon och Barcelona, ofta medan jag har frilansat som översättare. Jag har varit anställd på GLOBALscandinavia i fem år.

Språkkunskaper: Översätter från engelska, tyska, danska och norska till svenska (talar även franska och spanska)

Det bästa med mitt jobb: Att kontoret känns som ett hem, att mina medarbetare är professionella, skickliga, ödmjuka, leende och välkomnande och att jag har den bästa chef jag någonsin jobbat med

Det här klarar jag mig inte utan i min yrkesvardag: En trevlig arbetsmiljö, kunniga kollegor att rådgöra med och så kaffe till det

Mitt drömuppdrag: Det vore att jobba för översättare utan gränser med att undervisa om översättningsverktygen.

Värsta språksynden i dagens svenska enligt mig: Jag reagerar ibland på skribenters begränsade vokabulär, felsyftningar och ofullständiga meningar. Dessutom anser jag att omotiverad användning av skiljetecknen kolon och semikolon bör beivras.

Ett språkförbistringsminne: Jag är volontär på en fritidsverksamhet för tjejer. Varje torsdagskväll har jag språkträning i svenska och engelska på tu man hand med tjejerna. En tjej från Irak undrade varför hon inte kunde beställa glas i gatuköket och det tog lång tid och många turer med frågor och svar: ”Vad vill du ha i glaset? Vill du ha ett glas med något?” ”Nej, bara glas.” ”Har de glas?” ”Ja, men de förstår aldrig.” osv. tills jag insåg att ordet hon använde var ”glass” inte ”glas”. En liten men mycket viktig uttalsskillnad.

Favoritroman: Jeanette Wintersons Written on the body och Kurt Vonneguts Slaughterhouse 5 (jag kan inte välja)

Favoritcitat: ”Sleep, that deplorable curtailment of the joy of life” – Virginia Woolf

Motto: Lär dig livets stora gåta, älska, glömma och förlåta

Det här visste ni inte om mig: Jag har blivit kaninägare för första gången i fyrtioårsåldern. En del anser att de två kaninsystrarna som skuttar runt i vår lägenhet är lika tydliga tecken på en fyrtioårskris som en splitterny sportbil. Jag vet inte jag.   

 

 

Om en annan sorts tid

Förra veckan åkte jag tåg till Stockholm. 4,5 timmar i vardera riktningen. Det hade varit hur mysigt som helst att läsa en bok och sedan sova en stund, men jag bestämde mig istället för att avverka ett antal surdegar som jag skjutit upp de senaste veckorna. Eller… surdegar och surdegar… Textproduktion, planstrukturering och lite annat som egentligen är kul. Men när allt annat rusar på i 200 km/ timmen är det liksom svårt att sänka tempot och i lugn och ro formulera strategiska planer och välskrivna texter. Då blir dessa istället dåliga samveten och saker man skjuter längre och längre framför sig…

Men när man sitter där på tåget som sakta tuffar på och rytmiskt vaggar är det som att tiden tickar i en annan takt. Kanske är det att det miljöombytet, det långa stycket obruten tid eller kanske det svenska landskapet som svischar förbi utanför rutan. Mest troligt är det väl en kombination av alla dessa faktorer och att det dessutom inte finns så mycket annat att göra som gör att jag går in i en annan andning, ett annat mentalt tempo och äntligen tar tag i de där viktiga sakerna som jag skjutit på så länge.

Och plötsligt är de varken stressande eller svåra längre utan bara roliga, utvecklande och stimulerande. Kanske borde man medvetet bryta sig ur sin vanliga arbetsmiljö och puls någon gång då och då? Sitta på ett annat ställe, vara lite otillgänglig och få mental ro att jobba med långsiktiga tankar och projekt. Hm, tål att tänkas på… men just nu måste jag rusa vidare!

 

/ GLOBALannat