Vem är egentligen GLOBALdelbert?

 

Namn: Delbert Åke Jonsson

Ålder: 43 

Anställd som: Facköversättare och korrekturläsare. Att jag är facköversättare innebär att jag i första hand översätter tekniska texter, men naturligtvis översätter jag även andra typer av texter.

Språkkunskaper: Tyska, engelska, danska och lite franska, samt vissa smärre kunskaper i finska, ryska, farsi och det filippinska språket visaya cebuano.

Bakgrund: Uppvuxen på landet i Småland. Översättare sedan år 2000.

Det bästa med mitt jobb: Att jag får arbeta med det jag är intresserad av, nämligen språk.

Mitt drömuppdrag: Att översätta Bamse till tyska.

Det här visste ni inte om mig: Att jag var biodlare på 80-talet.

Favoritroman: Böcker av Mikael Niemi, t.ex. ”Svålhålet” och ”Mannen som dog som en lax”.

Värsta språksynden i dagens svenska: Särskrivning

Språkförbistringsminne: Jag köpte ett frimärke på 7-Eleven i Köpenhamn en gång. Jag betalade med en svensk 20-kronorssedel och fick 75 danska kronor tillbaka. Jag förklarade då på min bästa danska för expediten att det var fel. ”Nejdå, det stämmer”, sa hon efter att ha tittat igen på kassaapparaten. Jag protesterade en gång till, men då kom hennes kollega och sa att ”du får förstå att det är en helt annan kurs här än på banken”. Då tog jag expediten i hand och tackade så mycket och gick…

Det här klarar jag mig inte utan i min yrkesvardag: SAOL Plus, Transit NXT och TermStar NXT

Favoritcitat: Quod scripsi scripsi

Motto: Diligiti inimicos vestros

Vem är egentligen GLOBALlina?

 

Namn: Lina Weilemar (GLOBALlina)

Ålder: 34

Anställd som: Översättare

Bakgrund: Född och uppvuxen i Sollentuna utanför Stockholm, med undantag för fem år som min familj (och jag med den) tillbringade i Düsseldorf, Tyskland (1986–1991). Magisterexamen i engelska från Vrije Universiteit Amsterdam med huvudinriktning på lingvistik. Ettårig facköversättarutbildning vid Tolk- och översättarinstitutet (TÖI), Stockholms universitet. Har jobbat som översättare på heltid sedan 2006.

Språkkunskaper: Översätter från tyska, engelska, danska och norska till svenska. Har även hjälpliga kunskaper i nederländska, kan bland annat köpa paprika på torget, hämta ut min kemtvätt och fråga efter en större storlek i skoaffären.

Det bästa med mitt jobb: Det bästa med att jobba som översättare är att jag får ägna mig åt språknörderi på arbetstid. Det bästa med att jobba som översättare på just GLOBALscandinavia är känslan av att ingå i ett sammanhang, att vi är ett team som hjälper varandra och som alla är lika nördiga när det gäller språk(et). Jag älskar att vi kan sitta och diskutera ett ord i en halvtimme.

Det här klarar jag mig inte utan i min yrkesvardag: Kaffe och min rullmus (förutom det mest uppenbara förstås, datorn. Och Internet. Och våra ordlistor. Vid närmare eftertanke är det kanske inte särskilt mycket jag skulle klara mig utan)

Mitt drömuppdrag: Jag är mycket förtjust i och intresserad av djur (om jag inte skulle jobba med språk skulle jag vilja läsa etologi, läran om djurs beteende). Så mitt drömuppdrag skulle nog vara att översätta populärvetenskapliga texter om djur. Helst gnagare.

Värsta språksynden i dagens svenska: När folk inte skiljer på ”de” och ”dem” får jag ont i ögonen. Exempel: Dem hade ingen aning om vad som väntade de. Särskrivningar är förstås också irriterande, men inte ens i närheten av de/dem-slarvet. 

Ett språkförbistringsminne: Det här är kanske snarare ett exempel på inomspråklig språkförbistring, om man nu kan tala om det. Jag trodde i alla fall fram tills för något år sedan fullt och fast att det hette sevärdighet. Det fastnade i stavningskontrollen och jag kollade upp det ”för säkerhets skull”, men döm om min förvåning när stavningskontrollen hade rätt! Det heter förstås sevärdhet.

Favoritroman: Svårt att välja en enda, men jag tycker mycket om Maken av Gun-Britt Sundström.

Favoritcitat: "Every day, once a day, give yourself a present. Don't plan it, don't wait for it - just let it happen. It could be a new shirt at a men's store, a catnap in your office chair, or two cups of good, hot, black coffee." – FBI-agent Dale Cooper i tv-serien Twin Peaks

Det här visste ni inte om mig: Tävlade som tonåring i ridsporten voltige (akrobatik till häst). Och ja, jag var ganska duktig faktiskt.

 

Vem är egentligen GLOBALanna?

Namn:  Anna Dorisdotter (GLOBALanna)

Ålder: 40 år

Anställd som: Översättare och kontorsassistent

Bakgrund: Jag tillbringade större delen av min uppväxt i Trollhättan där jag fortfarande har släkten. Jag bor i Malmö sedan 1994 och har gått kulturvetarlinjen i Lund med filmvetenskap som huvudämne. Jag har haft många längre utlandsvistelser, bland annat i Berlin, Lyon och Barcelona, ofta medan jag har frilansat som översättare. Jag har varit anställd på GLOBALscandinavia i fem år.

Språkkunskaper: Översätter från engelska, tyska, danska och norska till svenska (talar även franska och spanska)

Det bästa med mitt jobb: Att kontoret känns som ett hem, att mina medarbetare är professionella, skickliga, ödmjuka, leende och välkomnande och att jag har den bästa chef jag någonsin jobbat med

Det här klarar jag mig inte utan i min yrkesvardag: En trevlig arbetsmiljö, kunniga kollegor att rådgöra med och så kaffe till det

Mitt drömuppdrag: Det vore att jobba för översättare utan gränser med att undervisa om översättningsverktygen.

Värsta språksynden i dagens svenska enligt mig: Jag reagerar ibland på skribenters begränsade vokabulär, felsyftningar och ofullständiga meningar. Dessutom anser jag att omotiverad användning av skiljetecknen kolon och semikolon bör beivras.

Ett språkförbistringsminne: Jag är volontär på en fritidsverksamhet för tjejer. Varje torsdagskväll har jag språkträning i svenska och engelska på tu man hand med tjejerna. En tjej från Irak undrade varför hon inte kunde beställa glas i gatuköket och det tog lång tid och många turer med frågor och svar: ”Vad vill du ha i glaset? Vill du ha ett glas med något?” ”Nej, bara glas.” ”Har de glas?” ”Ja, men de förstår aldrig.” osv. tills jag insåg att ordet hon använde var ”glass” inte ”glas”. En liten men mycket viktig uttalsskillnad.

Favoritroman: Jeanette Wintersons Written on the body och Kurt Vonneguts Slaughterhouse 5 (jag kan inte välja)

Favoritcitat: ”Sleep, that deplorable curtailment of the joy of life” – Virginia Woolf

Motto: Lär dig livets stora gåta, älska, glömma och förlåta

Det här visste ni inte om mig: Jag har blivit kaninägare för första gången i fyrtioårsåldern. En del anser att de två kaninsystrarna som skuttar runt i vår lägenhet är lika tydliga tecken på en fyrtioårskris som en splitterny sportbil. Jag vet inte jag.   

 

 

GLOBALoffice börjar ta form!

Nu är det bara drygt en vecka tills GLOBALscandinavia flyttar till nya lokaler. Vi flyttar bara 50 meter, men skillnaden mot vårt nuvarande kontor i form, funktion och möjligheter är milsvid.

Renoveringen av lokalerna har pågått en tid. För fem veckor sedan såg lokalen ut så här:

 

 

 

 

Och undertecknads kontor såg ut så här:

 

 

 

 

 

 

I fredags var renoveringen äntligen färdig och lokalen såg ut så här:

 

 

 

 

Idag började möblerna anlända, och man kan börja föreställa sig hur det kommer att se ut då det är färdigt.  

 

 

Skrivbord monteras.

Borden till konferensrummet.

 

Höj- och sänkbara skrivbord på plats till våra uthyrningsplatser.

 

 

Köket börjar ta form. 

 

 

Lite skräp blev det också...

 

 

Fortsättning följer. Vi har en spännande vecka framför oss!

 

/ GLOBALannat

Om en annan sorts tid

Förra veckan åkte jag tåg till Stockholm. 4,5 timmar i vardera riktningen. Det hade varit hur mysigt som helst att läsa en bok och sedan sova en stund, men jag bestämde mig istället för att avverka ett antal surdegar som jag skjutit upp de senaste veckorna. Eller… surdegar och surdegar… Textproduktion, planstrukturering och lite annat som egentligen är kul. Men när allt annat rusar på i 200 km/ timmen är det liksom svårt att sänka tempot och i lugn och ro formulera strategiska planer och välskrivna texter. Då blir dessa istället dåliga samveten och saker man skjuter längre och längre framför sig…

Men när man sitter där på tåget som sakta tuffar på och rytmiskt vaggar är det som att tiden tickar i en annan takt. Kanske är det att det miljöombytet, det långa stycket obruten tid eller kanske det svenska landskapet som svischar förbi utanför rutan. Mest troligt är det väl en kombination av alla dessa faktorer och att det dessutom inte finns så mycket annat att göra som gör att jag går in i en annan andning, ett annat mentalt tempo och äntligen tar tag i de där viktiga sakerna som jag skjutit på så länge.

Och plötsligt är de varken stressande eller svåra längre utan bara roliga, utvecklande och stimulerande. Kanske borde man medvetet bryta sig ur sin vanliga arbetsmiljö och puls någon gång då och då? Sitta på ett annat ställe, vara lite otillgänglig och få mental ro att jobba med långsiktiga tankar och projekt. Hm, tål att tänkas på… men just nu måste jag rusa vidare!

 

/ GLOBALannat

Om självbilden som kom på skam

Jag har större delen av mitt liv gått och trott att jag är en text- och  språknörd.

 

När jag gick i fjärde klass hade jag läst ut hela skolbiblioteket i min låg- och mellanstadieskola. En normal semestervecka i solstolen går det åt tre-fyra tjocka luntor för att fylla min lust att ta till mig text. Jag har skrivit artiklar både ideellt, på frilansbasis och som anställd. Jag har suttit i Svensk Linjes redaktion och korrekturläst tills ögonen blödde. Jag har satt en stolthet i att kunna hjälpa vänner och kollegor att få ett bättre flyt i en text. Jag har ofta varit gruppens ordpetare, vilket säkert varit tacksamt i vissa lägen och orsakat irritation i vissa.

 

Jag har därmed – med visst fog – trott att jag hade en (lätt nördig) spets i det svenska språket. Men oj, vad denna föreställning rasade då jag för ett par veckor sedan började arbeta på GLOBALscandinavia! Jag arbetar idag sida vid sida med riktiga fullblodsproffs inom språk och ordpeteri. Mina hobbyansatser till att vara språkvetare är ingenting gentemot mina översättarutbildade språkexperter till kollegor.

 
Jag, som är van vid att vara den som ”tvättar” andras texter, får istället snällt acceptera att det är de texter som jag har skrivit som blir sönderklottrade av röda ändringsmarkeringar. Jag, som trodde att jag var duktig på att hitta de rätta orden, ser mina texter dras ned till halva antalet ord, med bibehållet innehåll och mening.

På en utbildning om vårt nya CRM-system ställde en kollega frågan om ”x var ett resultat av y”. Blixtsnabbt replikerade en annan kollega att ”det är snarare en konsekvens”. Och så var diskussionen inne på exaktheten i ord istället för CRM-systemets tekniska okändhet…

 

Varje vecka har mina översättarkollegor ett ”ordmöte” där nyanserna i språket vid översättningar för specifika kunder diskuteras. Jag sitter inte med vid dessa möten (jag är ju blott marknadsansvarig och har inte mycket att tillföra), men jag brukar sitta med dörren öppen så att jag kan tjuvlyssna på diskussionerna. Den passion, exakthet och nyansrikedom som finns i dessa orddiskussioner är så härlig och imponerande att höra.

 

Och det är bara att inse – att som vanlig ”civil” ordnörd tro att man ens kan jämföra sig med proffs är bara fåfängt och dömt att misslyckas. Knäckande? Nej, inte det minsta. Snarare inspirerande och lärorikt. Så även om självbilden fått sig en törn har den mer än väl kompenserats med något annat – en dörr har öppnats till en ny, fascinerande och väldigt nyansrik värld!


 

 

 

 

/ GLOBALannat

Om hur jag blev GLOBALannat

Jag har nu arbetat på GLOBALscandinavia i drygt en månad och tycker att det börjar bli dags att berätta om hur det gick till när jag hamnade här. För det var ju inget jag visste drygt en vecka innan jag började här. Inte Lisa, som är Sverigechef och som anställde mig, heller. Lisa visste inte att hon skulle anställa en marknadsansvarig över huvudtaget den där småregniga fredagsmorgonen i slutet av september då vi sprang på varandra på Malmö Centralstation.

 

För att backa bandet lite så blev jag hastigt och (o)lustigt utan jobb i somras, då Malmökontoret på mitt förra företag lades ned. Att bli arbetslös mitt i sommaren är inget drömläge direkt, men jag kavlade så klart upp ärmarna och gjorde mig sökbar på rektyteringssajter, signalerade via LinkedIn och Facebook att jag letade nya utmaningar och screenade nätet varje dag efter jobb som skulle passa. Jag sökte ett antal jobb, blev kontaktad av ett par rekryterare och var även inne i ett par diskussioner med personer som jag skulle kunnat tänka mig att starta egen verksamhet med.

 

Men ingen av diskussionerna nådde hela vägen fram. Antingen fick jag avslag för att de hade hittat en bättre kandidat. Eller så blev det tydligt i diskussionerna att det inte var en perfekt matchning mellan företagets och mina ansatser. En utmaning då man har jobbat ett tag är att man hunnit få ganska klart för sig vad man trivs med och vad man kan stå för. Då undertecknad är väldigt värderingsstyrd och har väldigt stor fokus på levererad kvalitet, kundupplevelse och positiv ledningskultur är det inte helt lätt att hitta den organisation där man kan se sig själv arbeta många år framöver.

 

För att slippa ta ett förhastat beslut hade jag två ”extraknäck” medan jag sökte jobb. Genom att inte vara helt borta från arbetsmarknaden slapp jag bli desperat, och kunde fortfarande vara ärlig i de diskussioner jag hade med potentiella arbetsgivare och samarbetspartners. Ett av extraknäcken var att hjälpa ItrimTriangeln lite med deras marknadsföring, och en del i detta var att ibland dela ut flyers på Centralen i rusningstid.

 

Och där stod jag alltså och delade ut flyers, vid halvåttasnåret den där gråa fredagsmorgonen, då jag fick se ett bekant ansikte. Det var Lisa Åhlén, Sverigechef på GLOBALscandinavia, som hade hoppat av tåget från Perstorp och var lika pigg och pratsam som alltid. Lisa och jag lärde känna varandra för tre år sedan, då vi satt med i samma BNI-nätverksgrupp. Sedan dess har vi lunchat någon gång i kvartalet och diskuterat möjligheter och utmaningar med försäljning, ledarskap och annat roligt och viktigt i jobbet.

 

Det var säkert ett halvår sedan vi setts sist, och trots morgonstress pratade vi ett par minuter. Lisa berättade hur bra det gick och hur mycket de hade att göra på GLOBALscandinavia. Jag å min sida hade ju inte en lika rolig historia att berätta – det är ju aldrig roligt att prata om att man är i en tuff period i sitt liv, men samtidigt är det ju genom att berätta för sina kontakter som möjligheter kan skapas.

 

Det var då Lisa sa det oväntade (jag tror nästan att hon själv blev lika förvånad som jag): ”Men du, jag behöver ju precis en sån som dig!”. För att göra en kort historia ännu kortare träffades vi på måndagen för en diskussion om vad tjänsten skulle innebära mer exakt, och ett par telefonsamtal och mail senare hade jag min första arbetsdag den 1 oktober, drygt en vecka efter att vi av en slump träffade på varandra på stationen.

 

Och nu har jag världens bästa jobb. Jag jobbar för ett genuint och välrenommerat företag, som på många sätt är en föregångare inom branschen. Jag jobbar i ett företag som har fokus på kunder och kvalitet, men också på hållbarhet och CSR­-frågor. Jag har en chef som jag känner sedan ett par år tillbaka, och som jag vet att jag kan ställa upp för i vått och torrt. Och jag har helt fantastiska arbetsuppgifter; jag gör nu allt det där jag i tidigare roller har velat lägga tid på, men som alltid kommit i sista hand, och därmed inte blivit av…

 

Jag har gått från att ha en ständig stressklump i magen och dagliga kompromisser mellan kvantitet och kvalitet till att arbeta med kvalitet, kontakter, hållbarhet och utveckling på heltid – jag har blivit GLOBALannat. Lycklig slump eller ett resultat av många år av hårt arbete? Det kan man alltid diskutera. Men personligen tror jag på att man i längden förtjänar sin tur. J

 

 

 

 

/ GLOBALannat