Nu har jag snart varit i ett halvår på GfK, och självklart sätter det sina spår. Vad GfK gör bäst är att ta reda på exakt hur människor känner inför produkter och företeelser. Jag sitter ju på översättarsidan, och efter att ha översatt ett stort antal frågeformulär känner jag att tänkesättet biter sig fast.
Symtomen visade sig en förmiddag när jag hade köpt en helt ny typ av choklad. Jag gav min dotter en bit, och undrade sedan vad hon tyckte. Hon sade att chokladen var "god", och jag kände att det inte var ett tillfredsställande svar. Något kliade. Jag ville helt plötsligt veta hur god hon tyckte att den var, om den var tillräckligt knaprig, om den var söt, om det var tillräckligt mycket nötter i den, om chokladbiten kunde sägas motsvara förväntningarna hon fick från omslagspappret.
Jag berättade för min kollega Violeta Costa Freté om mitt omedvetna GfK-tänk, och det visade sig att hon inte bara kände igen sig, utan att hon hade anammat det i mycket högre grad än jag. Hennes familj har nu vant sig vid att få ange allt i skalor mellan 1 och 10, från middagspreferenser till lördagsaktiviteter. Fast hon säger att när de ska ange i vilken grad de gillar varandra i familjen på en tiogradig skala så är rätt svar aldrig 10. Rätt svar på frågan hur mycket man gillar en familjemedlem ska vara "Så mycket att det inte ens ryms i en skala".
Fast vi klarar i ärlighetens namn det också. Formulären brukar nämligen ha alternativet "Annat".
Förresten, alla underbara deltagare i vår BADKRUKE-tävling: idag faller den yttersta domen, och vinnarna kommer att publiceras imorgon här på bloggen och på vår webbplats. Missa inte det!
 |
| Violeta i högform |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar