Ge och ta

Jag har ibland föreläsningar om entreprenörskap för översättarstudenter. En punkt som jag alltid tar upp som viktig är att man måste ha ett nätverk, och att man måste hjälpa varandra i nätverket. Varför det är så har jag aldrig riktigt kunnat förklara. Jag är snäll, helt enkelt, brukar mitt svar bli när de vill diskutera det hela.

Det är visserligen sant, men det räcker inte riktigt, eller hur?

Under senare år har jag varit en flitig besökare i BNI, som är just ett nätverk för företagande. Vi lär känna varandra, lyssnar på vad de andra har att erbjuda och kommer med input. Mötena blir som professionella kafferep: Jasså, du är ute efter företag i Helsingborg som behöver städhjälp? Då kan du kontakta...

Giver's gain är ett annat sådant nätverk. Det verkar märkligt att de fungerar bara på grund av att människor är just snälla och vill dela med sig. Därför blev jag extra glad när jag hittade följande resonemang i boken Påverkan – teori och praktik av Robert B. Cialdini apropå vad han kallar för reciprocitetsregeln:

Regeln säger att vi ska försöka återgälda det som en annan människa har gjort för oss. I kraft av reciprocitetsregeln är vi förpliktade att återgälda tjänster, gåvor, inbjudningar och liknande.

På grund av det allmänna föraktet för den som tar utan att försöka ge tillbaka, är vi beredda att gå långt för att inte ses som en som skor sig, snyltar eller åker snålskjuts på andra.

Det handlar alltså helt enkelt om samvetet. Om någon har lånat ut en ordbok till dig en gång när du verkligen behövde den, då ökar sannolikheten för att du ska rekommendera denne någon när du får nys om ett översättningsjobb. Faktum är att du kan vara den girigaste och mest själviska person som någonsin funnits: om du bara spelar efter reglerna och har detta som strategi så kommer du att bli mer framgångsrik än du skulle ha blivit om du hade hållit all kunskap och alla kontakter för dig själv.

Ja, eller så kan ni bara vara snälla. Det funkar faktiskt också.

Bilden hittade vi här.