måndag 1 oktober 2012

Vill godistillverkarna bara jäklas?

En gång i tiden beställdes det ett ursprungligen ganska stort lager marknadsföringsgodis hit till kontoret - små hårda karameller med vårt företags färg och logga på pappret. Tanken var såklart att karamellerna skulle användas i marknadsföringssyfte, till exempel vid kundbesök, mässor och dylikt. Förrådet var så stort att vi medarbetare på kontoret här i Malmö kände att det var riskfritt att ta en godis lite då och då. Påsen var ju så stor, och tog man bara en eller två i taget skulle det inte märkas.  Resultatet så här ett par månader senare är att de en gång så myckna karamellernas antal numera är kraftigt decimerat. Mer än något annat beror det antagligen på den enträgna jakt på rätt karamellfärg – och därmed smak – som några av oss ägnar oss åt (skrev jag oss? Jag menar ”några av dem ägnar sig åt”). Svart är den mest åtråvärda färgen, röd begärlig men sällsynt, grön är helt okej. Men sen finns det två nyanser av brunt (obestämbar karamell-/kola-/mintsmak). Dessa sparas i regel på hög, förutom på vissa särskilt sockerkrävande eftermiddagar då till och med den bruna sorten slinker ned.
Det finns flera trick att ta till för att hitta rätt sort – att gräva extra långt in i påsen (tyvärr mindre effektivt än man skulle kunna tro), att syna karamellen mot ljuset (ganska effektivt) och att undersöka papprets vidhäftning mot karamellen (de svarta är ofta lite klibbiga). Dessa smarta metoder till trots är det förvånansvärt svårt att få tag på en svart karamell, och statistiskt sett orimligt lätt att få tag på en brun, vilket måste betyda att de bruna är betydligt fler till antalet.
Och nu är vi äntligen framme vid rubrikens fråga. Varför lägger godistillverkare alltid i flest av de äckliga godisarna? Är det för att jävlas? De goda (till exempel röda vingummin, vita gummibjörnar, rosa Mentos-pastiller – alltid är de färst) borde ju kosta exakt lika mycket att producera som de mindre goda.
Bara för det har jag under tiden som jag har skrivit detta fått TVÅ svarta karameller. Betyder det att det här blogginlägget är helt överflödigt? Förmodligen.

GLOBALLina
På jakt efter det svarta guldet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar