Samma princip gäller egentligen i skrift. Jag tycker att det är kul att kommunicera med dig och sitter och ler bakom tangentbordet. Därför lägger jag på en smiley då och då, så att du kan se att jag ler. Kanske dristar jag mig till att skriva något skämtsamt och skyndar mig att sätta ut en smiley så att du ska fatta att det är ett skämt.
Det här, har jag förstått, är smått olämpligt. Ingen har sagt något, men jag kan utläsa det mellan raderna i vissa svarsmejl. Folk som gödslar med emoticons ses gärna som mindre seriösa än andra. Att skriva sina mail utan vare sig skämt eller smileys fast man känner mottagaren väl skulle på något sätt vara en stämpel på att avsändaren minsann inte flamsar bort sin tid. Jag tycker att det är en stämpel på något helt annat, men det får bli en annan blogg.
Jag ska nämligen pimpa ett utdrag ur "Information om mervärdesskattedeklarationen", en skrivelse som alla AB-innehavare får ta del av fyra gånger om året. Och alla ni som satte kaffet i halsen för att jag använde det djärva nysvenska ordet "pimpa" får vara indignerade tills jag hinner skriva mer om det en annan dag.
Så här skulle det se ut:
"Glöm inte att du som skattskyldig själv ska skriva under deklarationen :-).
Om företaget är en juridisk person *lol* är det... den behöriga firmatecknaren (!) som ska skriva under ^^. Deklarationen tolkas maskinellt! Därför är det viktigt att du fyller i den rätt. :-("
Titta så mycket trevligare det blev att läsa momsdeklarationen. Nu ska jag ta mitt oseriösa leende och flamsa iväg till jobbet.
Insparade smileys |
:-)
SvaraRaderaÖrjan