tisdag 18 september 2012

Det är inte jag som är galen

Som ni säkert vet vid det här laget är jag gift med en skåning. Han har i alla år använt sig av ett uttryck som jag var övertygad om att han har hittat på själv: att örla omkring. Jag har alltså inte ens googlat det utan slött förpassat det till Hitte på-avdelningen av min hjärna. Där ligger redan ord som arslig, snytoman, skrubblig och duktifant. Det är ord jag och min man tar till när inga existerande ord duger. Jag kallar dem även för o-ord.

Häromdagen fick jag ett mail från en professor vid Lunds universitet. Jag kan inte uttrycka min förvåning när jag läste att hon ämnade örla omkring utanför en föreläsningssal. Det var som om någon hade sagt att jag var en duktifant för att jag hade lyckats med något svårt. Allmän kaos och förvirring, alltså. Arslig kortslutning i min skrubbliga hjärna.

Jag googlade örla omkring precis, och fick till min lättnad se att det inte är ett särskilt vanligt uttryck. De två översta träffarna kommer från "Glömda ord". Vissa träffar hävdar att det är ett helt skånskt uttryck. Bra. Då flyttar jag det från Hitte på till Skånska uttryck i mitt privata mappsystem. Duktifant stannar där det är.

Pellefant eller Duktifant?



2 kommentarer:

  1. Haha, vad roligt! Jag har stött på ordet en gång, i en forumdiskussion som gällde en fest, någon skulle lämna sina barn hemma eftersom inte hade lust att ägna festen åt att jaga barn som bara skulle "örla runt". Efter denna enda gång fastnade ordet i min skalle och jag har använt det relativt flitigt. Tror faktiskt inte att jag sett eller hört det från någon annan förrän nu. :-D

    SvaraRadera
  2. Örla runt trodde jag att personer gör som har intagit alkohol. Fast det verkar ju inte riktigt med tanke på barnen?

    SvaraRadera