onsdag 7 mars 2012

Nu fridlyser vi semikolonet

För det första undrar jag hur semikolonet fick sitt namn. Varför ödsla ett fint prefix som "semi", som ju betyder "halv", på något som så uppenbart inte är ett halvt kolon, varken i funktion eller rent formmässigt? Jag vill slå ett slag för att man helt enkelt tar bort kommatecknet undertill och istället får en slags skön, fritt hängande punkt i stället. Det lär jag inte få igenom.

Ett semikolon som används rätt är härligt att skåda. I vissa slags texter, däribland juridisk text, är semikolon praktiskt och korrekt att använda. Problemet är i stället när man använder semikolonet lite slarvigt. Kanske vill man få sin text att verka myndigare. Ge den mer pondus. Det finns även de som gärna använder semikolon där vanligt folk hade valt ett kommatecken. Kanske tycker man att skiljetecknen ändå är så små, så det spelar ingen roll vilket man väljer att använda? Ser man dem som en extra krydda att ta till när ens text ter sig svag och oansenlig? Vad jag vet är att ju fler semikolon man felanvänder, desto mer tappar jag respekten för en text.

Jag tycker att det är dags att fridlysa semikolonet. Inte ta bort det från tangentbordet helt, för det fyller ju ändå sin funktion när det används rätt, men göra det mer svåråtkomligt. Man kanske kunde skriva till Microsoft och be dem lägga till en varningsfunktion i stavkollen i Word? Semikolon kunde få sin egen varningsfärg. Jag röstar på klatschigt giftgrönt. Jag leker med tanken på att leda en svag ström genom tangentbordet varje gång fingrarna vill trycka på SKIFT + ,. Det lär jag inte heller få igenom. En massa jurister skulle bli mycket arga på mig. Men en enkel fridlysning skulle väl funka? Blåsippor, huggormar och så semikolon. Låt stå, som mullefröken sade. De är finast där de står.

1 kommentar:

  1. Så sant, så sant...

    Har alltid en ständigt debatt med min äldste son om semikolonet; han tycker jag använder det för ofta.

    I mångt och mycket är det väl "wannabe:n" inom en som vill höja textens status genom att "förädla" formen istället för innehållet.

    Men för mig så är det också en språkkulturell grej: vi kör nog oftare på semikolon när det gäller grekiskan. Det är väl det som spökar i mitt fall förutom "wannabe"-grejen.

    ...Och där ser det ut precis som du beskriver.

    En punkt där uppe utan komma under. Skönt och fritt hängande, som du skriver Teresa.

    Mindre iögonfallande.

    Närmare komma:t i "betydelsevikt" kanske också. Vad vet jag... Liknar sättet att slå strängen på en gitarr. Samma ton kan fås på tusen olika sätt. Nyansernas kungarike. Precis som det skrivna språket.

    SvaraRadera